torsdag 20 februari 2020

Bloggen har nära på dött

Det är egentligen inte planerat men jag har liksom inte haft varken tid eller lust. Nu när jag fick lite tid ska jag dra en sammanfattning om vad som hänt på farmen på sistone. Jag fick lite tid eftersom jag är sjuk, hur det nu gick till? Jag har inte varit riktigt sjuk sen skithösten -17. Det har gått mycket skit på jobbet, först magsjuka och sedan influensa på det. Men jag har klarat mig till nu. Jag hade lite ont i halsen i måndags redan. Vi var till Gävle med 4-6 på tisdagen, var på konserthuset och länsmuseet. Jag var dålig redan då och inte blev det bättre precis. Tråkigt! Så nu ligger jag i soffan och tittar på serier och dokumentärer jag inte hunnit sett. Jag orkar just inte mer än det just nu. 
Kvigorna åkte enligt planen i början på januari så gården står numera utan nötkreatur på första gången på över 30 år. Det är både konstigt och skönt.
Vi fick också ta bort ett av de gamla fåren häromdagen, nu är det bara helsingefåren kvar. Vilket gör att jag kunde valla häromdagen utan krånglet med att dela bort några. Det är riktigt skönt då hon (den gamla) varit lite skruttig att gå. Därför har det nästan bara blivit valla av när Kiwi varit hit och vi varit två. 
Instruktörsutbildningen rullar på men just nu har jag faktiskt fått lagt det lite åt sidan för att jag behövde köra lite agilitykurser. Det är det i särklass mest önskade kurserna på klubbens intresseformulär. Det verkar också vara det enda som inga privataktörer kör. De flesta klubbarna runt omkring har heller inte möjligheten att ha kurs vintertid. På en del klubbar (som Edsbyn) verkar det inte vara någon agilityverksamhet alls. Inte ens agilityklubben verkar ha kurser i agility. Det blev fullt fort så vi har nu gjort tre grupper som går parallellt. Sara hjälper mig så det känns väldigt bra med fem i varje kurs och två instruktörer. Det känns lyxigt! 
Salsa har fått tränat en del agility på sistone, vi har haft träningar på måndagar Helen och jag. Jag älskar våra träffar då vi totalt kan nörda ner oss. Vi har anmält oss till tävling också, två hopptvåor i början av mars. 
Uno har fått gått kurs för Emelie igen och äntligen fixat sitt uppflytt. Vi var till Gävle och startade dubbla startklasser, han var fantastiskt duktig och jag med. Jag vågade till och med busa med honom mellan momenten. Han var sååå koncentrerad på mig, det var bara vi liksom. Sån skön känsla, jag tabbade mig i apporteringen och på hoppet i den första men var noggrannare i den andra. Då fick vi 9:or och 10:or på allt utom apporteringen som jag fick skicka honom på igen. Jag kom i alla fall ihåg att stå stilla så vi fick en 6:a på den. Så himla glad att vi kommit så långt nu och känner mig sugen på att träna in klass 1 nu. Det var jätteroligt för det gick bra för Sara och Kira också.
Vie har i stort sett varit med till skogen varje dag sedan i januari nu. Hon har en oregelbunden gång och det ser ut som det inte riktigt kopplar som det ska i steget. Men hon känns stark och ganska stadig, tidigare kunde hon ramla i typ svängar men nu har hon bra balans. Jag  gick en rallykurs på Norrborn för Matilda och vi har också tränat lite rally själva i Hallen. 
På jobbet rullar det mesta på som vanligt. Hade en dag med codescills4robotics folket i slutet av januari. Det är dock lite oklart vad exakt vi ska göra med våra elever fortfarande. 
Det mest spektakulära med detta år hittills måste ju ändå vara vädret, det är barmark överallt. Inte ens is på vägarna och fåren går ute på åkern. Vi har kunnat vallat och spårat. Inte ens kallt har det varit och när det kommer nederbörd så har det hittills kommit i form av regn.
















onsdag 25 december 2019

Året 2019 tog liksom slut

Den senaste tiden har varit galet intensiv, lite värre än vanligt faktiskt. Det är spännande det där för jag tror hela tiden att det ska lugna ner sig men det gör ju aldrig det. Exakt som att Stefan trodde att det skulle bli lugnare den här hösten men sedan blev han fast i att flisa varje dag eftersom en flistugg nere i byn brann upp. Något som verkligen är nära slutet nu är livet som bönder, vi har ju liksom hållit på att avveckla i nära 4 år snart. Nu har vi bara fem kvigor kvar, det är första gången den här gården har fler får än nöt. De här fem sista ska åka i morgon bitti kl 6 enligt plan. Så om inget väldigt oförutsett händer så är det sista tidiga morgonen som bonde för Stefan. December har varit väldigt mörk eftersom den snö som kommit liksom tinat bort gång på gång. Nu är det grönt och i princip helt bart igen, det blåser och är ca 8 plusgrader. Hundåret -19 blev lite konstigt då jag i det närmaste tappade sugen för agilityn efter chocken med Vie. Jag tycker fortfarande att det är det allra roligaste man kan göra med sin hund men tävla har inte alls kommit på fråga. Nu är jag lite sugen på det igen, så det kanske blir en tävling här i vår. Salsa blir ju inte yngre och jag borde nog ta vara på henne så länge det går. Hon är nog den av mina hundar som kommer att vara valp till slutet. För att inte tappa kontakten med agilityn så har jag också anmält mig på kurs (Anne Karlsson) i sommar. Det är nog första året på typ 20 år jag knappt tävlat alls. Tur det finns andra grejer och pyssla med, Uno gillar ju all slags träning och nu har vi kört lydnad istället. Han har ju också haft lite diffusa problem som ont i ryggen och lite hältor när vi kört agility tidigare. Kan ju bero på sättet han kör på 😂 När det gäller Vie så tycker jag det går för sakta framåt, jag blir frustrerad och lider ständigt av dåligt samvete om jag inte hinner träna med henne som jag vill. Konstigt det där 🤔 Jag är egentligen inte så stressad över det faktum att hon kanske inte blir bättre än såhär. Hon är glad, kan springa fritt och verkar inte vara störd över sin nedsatta funktion alls. Så egentligen finns ingen anledning att känna sig frustrerad alls. 
I övrigt känns livet bra just nu (nästan att man inte vågar säga det högt) Det var riktigt länge sen jag föll hårt senast. Det var väl i juni sist, inte så konstigt att det kom då med tanke på Vies skada och årsdagen på det. Jag är på riktigt färdig med fd relationer. De stör mig inte längre alls, jag kan bara se med humor på det nu. Så numera när minnen på fb dyker upp så garvar jag mest åt andras dumhet. Jag har fortfarande inte fått svar på varför det hände eller förstått hur det gick till. Det enda jag vet är att jag då för tre år sedan träffade på personer med narcissistiska och psykopatiska drag. Folk med personlighetsstörningar som jag absolut inte behöver eller vill ha i mitt liv. Besviken är jag bara på alla de normalbegåvade och intelligenta runt omkring som inte tänkte själv. De bara rättade in sig i ledet bakom och ifrågasatte aldrig någonsin. Likt det att ett parti växer som aldrig förr men ingen vågar stå för att de röstat på det. Något som också växer allt mer är hyrestrycket på Hallen, vi har återigen toppat med fler uthyrningar än åren tidigare perioden okt-dec.




















söndag 10 november 2019

Vart tar den vägen den där tiden?

Sååå längesedan jag skrev nåt här så jag vet knappt hur jag ska sammanfatta den här hösten. Det går i all fall i ett rasande tempo allting, på alla plan. Allt bara springer fort och det jag tyckte var så långt fram har redan varit. Jag har kommit igång och haft några träningar i alla fall. Jag har också bokat in Emelie s för lite egen träning. Jag har gått ledarutbildning och startat på instruktörsutbildningen också. Jag har fixat en hel del grejer i Hallen också, satt upp fler hyllor och lagat trappen. Kaninerna har flyttat in och fåren stängde jag in häromkvällen när snön kom. De var inte alls glada åt det. Förstår inte vad det ska vara för vits att dra iväg så långt. Nu får de vara bakom stallet bara. Vi har äntligen börjat skicka en del av våra kvigor så nu är delbara 19 kvar. Vårt sovrum däremot har det inte hänt något med förutom att vi skruvade ihop sängen. Sen stannade det där av men nu har Stefan i alla fall fått hem tvn så nu är det lite närmre. 
Vie har gått rallylydnadskurs och hänger allt mer med på framförallt bus. Vi går i skogen tillsammans ungefär fyra ggr i veckan. Snart är det sex månader sedan det hände. 












onsdag 16 oktober 2019

Glassar runt

Herregud vad det snurrar fort liksom 🤗 Det är liksom både roligt och krävande. Krävande så att jag måste vara superduktiga med att prioritera rätt. Jag ligger bra till med tanke på hur mycket jag faktiskt haft på min lista. Jag har fixat ganska mycket i Hallen, börjat fixa trappen och fått lite nya hinder. Skyltat och sorterat, ska upp med lite fler hyllor också. Gjort en del på klubben med kurser osv och i lördags städade Liza och jag bort hindren. På hemmafronten har jag röjt lite mer i skogen, men också inne, fast då utan klinga 😂 Förra veckan var vi Stockholm på fritidskonferens, ett bra ställe med fri tillgång på popcorn och mjukglass. Vi har byggt ihop roboten på fritids och på fredag ska jag på utbildning. Vi har inte hunnit mer med sovrummet, mer än att bygga ihop sängen. Vi måste ta tag i lite saker innan vi kan flytta. Vie och jag har börjat rallykurs, jag tyckte det var så bra när det var i Hallen och lite utspritt (är varannan vecka). Annars hänger hon med till skogen i alla fall 3-4 ggr i veckan nu 😍 hon blir supertrött av den sortens promenad men hon är väldigt glad så hon får väl bli lite trött då. Jag har hjälpt Stefan att bygga älgpass på senaste tiden och förra helgen var vi till Frösunda och uppvaktade Ebba. Jonas och Gittan var med och vi träffade även Emil där nere. Det blev en mysig tripp. Vi var ju också på film och såg Elna spela besatt 😂 Draug premiär! Fantastiska härliga vyer men jag kommer nog inte vara lika på nästa gång vi ska till tjuvjons grotta 😉 Det har verkligen blivit höst på sistone och höst är väl okey men nu har det också regnat flera dagar och nätter i rad.

















lördag 5 oktober 2019

Agility semester

Glad och tacksam över att vi kom iväg till Åbo. Det var ett väldigt skönt avbrott från det vanliga just nu. Man kan ju inte göra så mycket annat än att vila och äta liksom. Karin hade bokat och grejat denna gången så det var bara att luta sig tillbaka och åka med. Malin och Simon var också med. Vi sov ju på båt både dit och hem och hotell tre nätter där. Ett hotell med värsta spa anläggningen men inte hade vi lust att bada precis. Med restauranger i bottenvåningen så behövde vi inte ens lämna hotellet. Arenan var stor och bra med många toaletter. Nära till kaffet och mycket försäljning. På torsdag och fredag var det lag och lite mindre folk också än på helgen såklart. Det gick inte riktigt vägen för Sverige i lag, så surt med löjliga 5 fel då tiderna var grymma. Det gick riktigt bra för Enya som var tvåa i hopploppet på lördagen liksom Anne också i medium. Jenny och unga Asta var på väg att göra något riktigt grymt men diskade sig med tre hinder kvar. På söndagen fick Enya en vägran och slutade som total tia. Anne och Bonnie tog ett silver! Sååå himla grymt. 










































fredag 27 september 2019