Uno ❤️

I går fyllde min älskade lilla Uno 1 år. Det var ju inte riktigt planerat när jag tog honom i somras men jag har då aldrig ångrat mig. Jag tycker så mycket om honom och det gör nog alla. Det är svårt att inte tycka om Uno.

Däremot så har han skrämt upp mig ordentligt två gånger på sistone. Förra helgen hade han tagit sig upp på övervåningen till röda huset och vågade inte gå ner. Jag hade sprungit runt och ropat ett bra tag och inget sa han. I dag på promenaden så bara försvann han också. Jag gick nog rundan tre varv och ropade, jag var helt övertygad om att något allvarligt hade hänt. Sara kom och hjälpte till, hon gick efter järnvägen och Stefan åkte med bilen och kollade vägarna. Så efter ca 1 timme dyker han bara upp. Så lättad jag blev av att se långörat igen.