Spelar igen

Hade inte tagit i varken gitarr eller piano på nästan tre veckor. När det här med Olle hände så var vi mitt i värsta reptiden inför sommarshow och skolavslutning. Jag har inte förmått mig att ens packa upp gitarren som har legat i köket sedan dess. Nu sitter jag och sjunger gamla ballader och har gett mig den på att transponera dem och sjunga i olika tonarter. Kanske hjärnan behöver jobba med nåt inte vet jag. Grejen är att mina lärare på SMI skulle bli imponerade på vad jag kan. Fick en länk till en sån fin låt på danska av en vän på fejjan. Den är numera översatt till svenska och finns i en hälsingeversion hemma i mitt kök.

Annars verkar det komma jobbigare dagar med typ tre dagars intervaller. Igår gjorde jag massor med saker, dammsög bilen och fixade med hage hos fåren. Vi bestämde att vi inte ska släppa ut några småkvigor i år, det var bara typ 5 stycken som var stora nog och det känns som mycket besvär för lite. Fåren fick därmed tillbaks en stor del av sin hage. Kovo fick ställa in dom i fållan, Salsa fick ett litet kort närarbetspass och Uno var upp två gånger och smakade på dom. Annars var gårdagen en sån där dag med mycket skit, när liksom allt händer. Tre tråkiga grejer som hände. 1. Jag öppnade frysboxen som vi har ute i stallet och då hade den gett upp. Vi hade ju inte så mycket i den kanske 5 kg älgkött, lite blåbär och älgklövar. Men det luktade inte mumma och var ganska svårt att torka ur. 2.Sedan startade inte kaffebryggaren heller så det var bara och åka till hundhallen och låna den där, jag orkade inte bara åka och köpa ny. 3. Zeb skulle hoppa av landgången när han skulle gå ut i hundgården och måste ha vrickat sig. Skrek till och har haltat ganska rejält efter det. Stackars gamla stövare.

3 veckor

Efter två ganska bra dagar så kom onsdagen tre veckorsdagen. Dagen i dag har varit så där seg igen. Redan när jag vaknade i morse så kändes det motigt, kanske jag fick känna på en smula av hur Olle känt det. Jag fick tvinga mig ur sängen för att sedan sitta och stirra framför mig i typ en timme innan jag kom iväg med dogsen. Bara vi klev ut på bron så började det regna men jag orkade inte ta på mig regnkläder vilket resulterade i en ganska blöt Karin. Jag har varit seg hela dan och har fått tvinga mig till att göra ett par saker på min lista som jag gjort. Jag är inte riktigt van med att känna mig såhär, jag brukar kunna jobba jämt. Nu blir jag trött på en gång och allt går så långsamt. 

En bra sak jag gjort är att föra över gamla bilder från cd skivor till ett externt minne. Jag har haft ett stort behov av att se gamla bilder och filmer. Hittade filmer som jag inte kom ihåg tex från Öland när SM gick där 2008. Vi hade filmat en del och då var det fortfarande en glad pojk på film. Jag har så otroligt många bilder på Olle med hundarna. Dom verkligen älskade honom för att han var just den han var. Snoddas och han kan få en hel fotobok om man vill. 

Jonas drog till Göteborg på resa arrangerad av fritidsgårdarna denna veckan. Det känns otroligt tomt och konstigt, helt plötsligt är vi bara tre här hemma. Dessutom hade han varit med och handlat innan, han köpte typ 8 kg korv. Jonas gillar korv men vi andra är ganska less på korv vi nu. Hoppas han hittar några Goa korvar i Göteborg. 

Jobbigt

Dagen som var igår var jobbig, vet inte varför. Antar att det kommer att komma såna dagar när man minst anar det. Jag saknar våra samtal och ditt sällskap på promenaderna. Jag saknar att laga mat som du och jag gillade. Inte är det någon som dricker te med mig heller. Fick lite panik då jag inte hörde din röst inne i mitt huvud. Kollade igenom gamla filmer bara för att få höra den och hittade bilder då du fortfarande var ditt gamla jag. Har bölat mig igenom hela dan och natten har bara börjat.

Det var bra

Det var riktigt skönt faktiskt att komma bort några dagar. Det var ett riktigt beslut det känner jag nu. Väl hemma igen så har jag trots allt samlat lite kraft. Jag behövde få träffa alla mina hundvänner också. Och jag behövde få springa agility och det var riktigt roligt i alla fall andra dagen. Men det var lite nervöst på veterinärbesiktningen då jag fick springa i cirklar. Han var tydligen stel i bak, jomenvisst är han stel men han är ju faktiskt 10 år också. Han hoppade väldigt bra i alla fall trots maxade hinder. Laget gick det ju inte så superbra för. Jag diskade mig på lördagen och Liza på söndagen. Vi fick således räkna med alla fel de övriga tre drog på sig och det var många det. Men vi var i alla fall runt och det blev en åttonde plats totalt det. Första gången vi går runt på ett SMbye the way. Sedan har vi ju fått titta på otrolig agility och rafflande uppgörelser. I dag såg vi de individuella finalerna via livesändningen och jisses vad spännande det var.

9 dagar

Nu har det gått 9 dagar. Jag har fattat det ofattbara från dag 1, jag har bara inte vetat hur livet ska bli nu. Jag hängde liksom ganska ofta med Olle och jag lägger stor energi på att minnas honom som den han verkligen var. Jag försöker att inte klandra någon men det är svårt för vården har från dag1 varit dålig men framförallt långsam. Att den är långsam är ju främst en resursfråga, det finns bra folk men dom har inte tid. Lagstiftningen är helt åt skogen, då människor som inte mår bra ändå ska få ta stora beslut. Är personen dessutom myndig så står man som anhörig helt utanför. Bara på hur vi blev omhändertagna så måste man ju säga att det inte fungerar. Efter att vi samlats på akuten för att ta förväl av Olle så är det ingen som kollar vilket stöd vi har när vi kommer hem. Vi har ändå två barn till med oss och är ju ganska chockade. Den enda som är där är en präst som pratar om att sömntabletter bara är sjukvårdens sätt att bota. Det slutade med att svärmor hade dåligt samvete för hon tog något på svärfars begravning. Vi fick numret till prästen för att vi skulle kunna höra av sig om någon mer ville komma och se kroppen. Inte ett ord om vart vi skulle vända oss om vi behövde prata med nån. För att orka så måste man få sova och om man sover är väldigt individuellt. Jag har konstigt nog sovit lugnt sen dag 1, lugnare än innan då jag var konstant orolig. Vi har ju en familj som har sett till att vi fått det vi behöver. Dagarna som varit har känts bra, men jag börjar bli lite rastlös. Vi har varit på affären och jag har varit till jobbet några gånger. Att surra med folk hjälper och bära pärmar känns skönt. Att prata med barn är också skönt på nåt sätt. Dom har ett väldigt öppet sätt att se på saker. Det som är lite lurigt är att jag känner mig superpigg ena stunden för att i nästa somna nästan sittandes. Sedan det här med minnet, alla oavsett ålder känner sig snurriga. Man ber folk säga saker två gånger för säkerhets skull. Sara och jag var med salsa på åkerbesök i tisdags och det var inte lätt att förstå vad veterinären sa. Tur vi var två. Nu ligger jag på hotellet och samlar lite kraft, klockan är 8. Vaknade förstås tidigt och har redan varit ute länge med hundarna. Sara och jag åkte upp till Sollefteå i går kväll för hund SM. Vi ska tävla lag och åker hem på lördag, det känns skönt att komma bort en stund. Hundarna är jättemysko framför allt salsa. Hon tycker inte om att åka bil men vi tog med henne ändå hit upp. Hon har suttit mest i trappen upp till tredje våningen hela veckan och tryckt. Hon gillar inte att det är en massa folk hos oss, hon gillar egentligen bara mig och då kanske det skulle bli jobbigt om jag försvann. För övrigt så förstår jag inte hur såna som inte har en Uno klarar sånt här för det finns liksom ingen bättre tröst. Han är sån fin hund, vilken tur att vi skaffade honom. 

Dag 5

Vill bara säga tack till alla som tänker på oss. Till er som skickar meddelanden och blommor. Även till er som inte förmår er att göra det och inte kommer att vilja möta min blick när vi ses framöver. För hur ska man göra liksom? För mig känns dessa dagar som en evighet (tiden stannade liksom till) Såna här gånger är det väldigt bra med stor familj, goda vänner och släkt. De ser till att vi får mat, inte behöver vara ensamma och avlastar i arbete som ju trots allt måste fungera på en gård full med djur. Man blir stolt i hjärtat och otroligt tacksam över att vi har två fina barn till som kliver fram och tar ansvar. Vi ältar och pratar om och om igen, alla har olika strategier för återhämtning. Vissa stunder klappar man ihop och sedan kan man skratta åt något som nån berättar. Själv promenerar jag med hundarna, det är nån slags terapi. Det blir lite lättare för varje gång, jag hade ju nästan alltid sällskap av Olle. Jag hittar kläder och andra tillhörigheter och livet stannar upp en stund varje gång. Vi tar även lite extra hand om Snoddas då det var en önskan från Olle.

Frid

Igår den 4 juni 2014 valde vår älste son Olle att sänka sig i vattnet för evig sömn. Det var dagen innan hans 22 års dag. Jag hoppas att han fått den sinnesfrid han så starkt längtade efter. Kvar lämnar han en familj i spillror, en klump i magen (oron för ett barn som mår dåligt) har plötsligt bytts ut mot något annat. En sorg, saknad och tomhet som ingen kan föreställa sig. Jag förbannar vården som inte kunnat hjälpa. Men mest förbannar jag sjukdomen som så fullständigt kan förändra en person och en personlighet. Jag har saknat den gamle Olle i ett bra tag nu men nu är han borta på riktigt. Vi har på alla sätt försökt hjälpa men det räckte tyvärr inte till. Mest ledsen är jag över att han var så olycklig den sista tiden. Han om någon förtjänade inte det, det var liksom världens snällaste människa. Nu försöker vi ta hand om varandra på bästa sätt. Vårt helvete har just börjat men jag hoppas Olle funnit ro ❤️

Helg

På lördagen var det bara regn och elände men söndagen var fin. Kossorna går på 1:an och trivs så bra där. Fåren är roliga och håller sig nära kossorna dom med. Kovo och salsa vill bara vara i hundgården och skälla på dom. Salsa har inte fått gjort det nu så hon är vrålsur. Hon börjar faktiskt tycka det är trist att vila nu. Hon ser bättre ut också, länge sedan hon hoppade på tre nu. Började raka henne i helgen. Hon blir väldigt ful, men hon verkar tycka det är skönt att bli av med lite av sin tjockpäls. Igår fick snoddas och Uno träna lite agility, Uno springer fort och fel numer. Igår stängde vi klart kvigfållan där vi ska släppa ut nästa gäng. Idag byggde vi fålla och la i bryggan. Jag började sätta upp fårstängsel vid badet på eftermiddagen i dag också. Hundarna och Olle var med. 

Det blommar ganska fint nu! 

Lagtävling

Sara och jag drog iväg till Hudik i fredagskväll för lagtävlingar. Det var ett riktigt uselt väder och regnade mest hela kvällen. Jag hade ju bara Kovo med han tävlar ju i Bollfors numera. Salsas lag hansesgården fick ju tävla på tre dom. Kovo gick i alla fall fantastiskt fint och nollade två lopp och hade 5 fel i de andra två. Det ena var en rivning pgr av att han halkade och det andra var en löjlig vägran då jag hade lite för bråttom. Han var lugn och fin och lyssnade bra. I en av klasserna kom laget 3:a med två pinnar men i sista hopploppet vann vi. Det känns riktigt skönt inför SM. Kovo kommer ju förmodligen ta Salsas plats i laget. Babi med Sara och bonzo tog två pinnar också. Kajsa gick fint hon också, så det var en bra tävling. Inte blev det allt för sent heller. De började första banvandringen kl 18.00 och vi var hemma före tolv. Det var ju en bana åt gången så det gick fort ändå.