Både bra och dålig vecka

Det dåliga som varit den här veckan är att en hel massa folk varit drabbad av sjukdom, direkt eller indirekt. Sedan har hundarna inte mått bra, Uno har ju redan sina krämpor, sedan hände det Vie nåt så hon haltade efter träningen i måndags. Salsas artros-tår gillar inte kylan så hon har varit extra stel också. Jag har varit väldigt trött och haft någon slags nackvärk. Det har känts som jag är på väg att få nackspärr. Har gått runt med en vetekudde i nacken varenda kväll. Sedan har det varit riktigt kyligt också mest på morgonen. De bra sakerna då? Trots att det varit många borta så har det flutit på bra på jobbet. Det blev bra lektioner trots att jag helt fått planera om i sista stund. Jag fick inte magsjuka trots att det var elever som kräktes på skolan och personal som också drabbades. Och Uno och jag var på temakväll hos Ullis i Norrborn. Temat var följsamhet men vi fick även lite apporteringstips. Tänk vilket lyx att få privat hjälp av två instruktörer (Katarina var också med) för 200 spänn. Uno hade nöjt sig med att få hälsa på dem han 😂

Hatar kyla

Måndagen kom med närmare -20 grader på termometern. Hundarna varken kan eller vill gå ut, jag vet inte hur andra har det. Mina är otroligt känsliga för kyla, i alla fall när det dyker upp bara några dagar. Vet från andra år att om det håller i sig några dagar så verkar de vänja sig. Gubben och jag var till Bollnäs, jag var på mammografi och sedan lunchade vi där. När vi kom hem var vi och hämtade ved och ställde in spån. Letade bland mina kläder och blev skitglad då jag hittade min gamla Spännare mek mössa. Gick till Hallen på eftermiddagen och blev riktigt sur då de som var där innan inte kom ut i tid. Fick gå flera extra varv och det var som sagt inte skönt ute. Eftersom jag får ganska många Mail och sms om just det, så passade jag på att påminna om det. På Hallens faceebooksida, den som hade missat just den här gången bad om ursäkt och så långt var det lugnt. Men jag blev otroligt provocerad av hur en del på riktigt menar att de väl ungefär skiter i om någon annan får betala för dennes tid att ta sig in eller ut. Vad är det för fel på såna människor som bara ser sitt liksom? Jag känner en del 6-åringar som är så men det är väl ändå mer normalt men vuxna människor 🤔 väl inne i Hallen så gjorde vi lite olika saker. Glad att kunna vara där och leka lite när det är så här kallt. 

På kvällen hade jag kursstart och eftersom det var så kallt så fick alla hundarna följa med in i servicehuset på teorin. Det blev lite jobbigt för en del av jyckarna men alternativet, att sitta i bilen var liksom inget alternativ. 7 härliga hundar och ägare var det i alla fall! 

Vi hade lite praktiska övningar efteråt. 

Undrar just

Var tiden försvinner? I torsdags träffades Helen och jag för lite träning. Hon parkerade här så vi tog en promenad till Hallen för lite hoppteknik och lydnadsträning. Uno har sååå stora problem med att koncentrera sig när Helen är med. Han satt i buren en liten stund och fastnade med klon, kom ut och hoppade på tre ben. Så väldigt onödigt. På fredagen jobbade jag länge och var väldigt seg när jag kom hem. Stefan köpte bandymatch och jag uppdaterade med bloggen med matsedel och veckoblad. Vi beställde pizza! En seg och skön fredagskväll med andra ord. På lördagen hade vi agilityträning, gick dit innan och tränade lite med Uno och Salsa. Vie var med på klubbträningen en väldigt roligt träning ännu en gång. Så himla kul att vi kommit igång. Det var allt från valpar till rutinerade med. Var en del ringrostiga förare med men det var visst som att cykla. Sedan på eftermiddagen fick jag dit och öppna porten då de ringde folk och sa att det luktade bensin i Hallen. Så tröttsamt, innan vi kom på att de ju fimpade ett rör när de la om taket. Då hade Martin hållit på med någon traktortank i tvätthallen under och all lukt landade i Hallen. Var dit vid halv tio på kvällen också och vädrade där nere också. På söndagen fick jag äntligen sova men då fick jag möjlighet att prata med Liza. Ska jag välja mellan sova och prata med Liza så vinner lizaprat alla dar i veckan. Sedan spontan bestämde vi att ses och träna lite. Vi tränade lydnad och Uno är väldigt lustig för med Liza går det bra att koncentrera sig, det är en rolig hund den där. På eftermiddagen var jag ute och halmade åt fåren och på kvällen bakade jag till min kursstart. Nånstans där så städade jag huset också. Mailat kursare också! Full helg ändå!

Inget vatten

På tisdagskvällen när jag kom hem var vi utan vatten. Det var något fel på pumpen, vi hämtade lite vatten och kunde inte göra så mycket mer. Rörmokaren skulle komma tillbaka dagen efter och försöka få igång det. Det är inte roligt med djur i de lägena, en annan klarar ju sig ju ett tag men att vattna 29 kvigor manuellt är inte att tänka på. Lite stress blev det också då det var så kallt , 15 ett tag. De trodde också att felet var typ 90 meter nere i borrhålet. Eftersom de inte fick igång det på onsdagen så fick vi provisoriskt lösa med en tank i mjölkrummet. Så då hade vi ju i alla fall vatten och toa i ladugården. Lite drygt att behöva springa ut bara. Fick ta gamla trotjänare som toa och mjölkkrukor i bruk igen. Var på sektormöte på klubben och kom hem sent på kvällen tog in vatten och diskade upp vår jättehög med disk. Då hade han slagit på varmvattenberedaren så det fanns varmt vatten. Kom nog inte i säng förrän vid ett. Var tvungen att kliva upp tidigt på torsdagen eftersom jag skulle hinna till Hallen och duscha. Passade på att skotta undan snön som kommit också. Blev i alla fall väldigt glad att höra att vi hade fått tillbaka vattnet på dagen sen. Man blir verkligen påmind hur besvärligt livet blir utan vatten och hur lämpligt livet är när allt fungerar som det ska. 

14:e Januari

Villes dag. Det var liksom med honom mitt hundliv på riktigt satte fart. Jag minns när vi var till Adelsö och tittade på valparna och tänk vilken lång bekantskap det var starten på. Fina familjen Rosberg först och främst men även andra valpköpare. Tänk att jag sedan köpt nästan alla mina bordercollies därifrån. Den fina familjen Fia-friends som det varit så roligt att träffa på ute i landet på tävlingar. Minns de där SM:en i början då lydnaden och agilityn gick på samma med stor glädje. Ville var  ju inte bara starten på det utan starten på hela mitt hundliv. Tänk vad många vänner man lärt känna via hundarna. De jag håller av mest förutom min familj och de jag litar mest på i hela världen är vänner jag fått tack vare hundarna. Och med Ville startade allt och vi gjorde nästan också allt. Han var en så trevlig hund och jag kommer förmodligen aldrig få en lika bra. Vi får känna på en del likheter i alla fall då Uno är väldigt lik honom på många sätt.

Äntligen

Så härligt och skönt med lite vardag igen, trots att jag verkligen inte är i synk. Planeringsmässigt ligger jag efter men det får väl gå. Skolan började i onsdags så jag har hunnit sätta igång med lektionerna. Härliga och glada ungar! På fritids åker de mest skridskor, så härligt och se! 

Vi hade två agilityträningar som Vie fick vara med på, däremellan har jag tränat lite annat också. Det snöade uppe på isen så det blev ännu farligare. Försökt att roa oss inomhus och i Hallen, apportering är verkligen inte våran gren. 

Skickade tillbaka en trasig gunga, fick mitt certifikat och stämde en massa gitarrer.

Årskrönika

Många sammanfattar året i prestationer och vad som hänt. Mitt 2018 är också fyllt av en massa saker som hör livet till. Men jag börjar nog bli gammal för jag sammanfattar hellre året med det jag har lärt mig att förstå och det senaste är det här: 

Jag har funderat så mycket över mig själv på sistone nämligen. Vad är det som gör att jag fortfarande lever, har drömmar och planerar saker? Många runt mig hamnar i stress och beskriver ångest. Jag har ju också mycket i mitt liv men jag känner aldrig stress så som de beskriver det. Visst jag glömmer också bort var jag lagt nycklarna ibland men det är på en helt annan nivå. Jag har aldrig känt den hjärtklappning som någon beskrivit för mig på senare tid. Jag märker det också i samtal med andra att såna som jag växer inte direkt på träd. Jag är extremt stresstålig och väldigt effektiv när jag lägger lite krut på något. Det är något i min personlighet som gör att jag inte faller. Hade jag kunnat ge en liten del av min kapacitet att se möjligheter till Olle så hade han blivit frisk. Det är jag helt säker på. Jag tog mig igenom att mista honom och den totala maktlösheten jag kände när han var sjuk. Jag hade också bröstcancer 2012 och förstod aldrig pratet om att man kan få dödsångest och hamna i livskris. Jag är inte en person som i första hand ser problem eller hinder, jag ser oftast möjligheter. Inte direkt ibland men när jag fått fundera lite på problem eller svårigheter. Jag tog mig också igenom det personliga påhoppet från några som jag trodde var mina vänner, åren går och det är snart två år sedan det började. De anklagade mig för att vara känslokall, lat, odemokratisk och den som gjort att de måste lämna en idéell förening. Detta efter att jag valt att engagera mig där.  Det där stämde ju inte riktigt för mig eftersom jag aldrig har haft problem med relationer förr. Inte privat, inte under studietiden och inte i yrkeslivet. Egentligen aldrig i något sammanhang! Jag blir otroligt orolig och berörd när folk nära mig har det jobbigt. Jag tror ingen av mina kollegor skulle beskriva mig som känslokall. Men det som hände fick mig att börja fundera över vad det var som hände liksom. 

Fick bra boktips och läste ju omgiven av Idioter mest för att lära mig om personligheter. Jag ogillar egentligen att man delar in folk i olika färger eller djur och så ska man liksom vara på ett särskilt sätt. Det stämmer ju aldrig riktigt men jag kunde ju se vilka två färger som dominerar min personlighet i alla fall. Jag fick förklaringar i den boken varför olika personligheter kan ha problem med att kommunicera med varandra. Varför vissa inte säger vad de tycker vilket ju är helt självklart för mig. Men jag kom också fram till att lyfta frågor, säga vad man tycker och stå för sin sak knappast är det samma som att vara odemokratisk. Jag fick bara bevisat för mig i och med den att de var de andra som var dåliga på just det, att kommunicera och stå för sina åsikter. Läste sedan omgiven av psykopater och det var så skönt. Där kunde jag äntligen förstå de medel vissa använder. Jag fick också svar på sådana frågor jag ställt tidigare om varför folk ljuger, allra helst om sånt man vet att de ljuger om. De två böckerna fick mig att förstå det som hände mig och varför. Men jag fick ingen förklaring till varför jag står pall, jag är som en jävla Duracell-kanin som bara går och går. Eller en sån där bebisgrej med rund botten som alltid reser sig. Det finns en inre kraft som drar igång projekt efter projekt. Ibland är jag så full av idéer att jag måste ställa vissa av dom på vänt. Jag är ideellt aktiv och anmäler mig frivilligt som ansvarig för både det ena och andra. Jag förstår att människor som jag kan vara provocerande för dem som inte lyfter ett finger såvida de inte har något eget att vinna på det. Men varför är jag sån och varför föll jag inte?

Vi var på en föreläsning genom jobbet som handlade om hjärnan. Läste också hennes bok: Vad varje pedagog bör veta om hjärnan, inlärning och motivation. Hon pratade om hur hjärnan alarmerar fara när något är nytt för människan  Hur hjärnans stresscentrum fungerar och varför så många hamnar där de gör nu. Att vår hjärna är skapt för ett liv på savannen och att evolutionen tar tid. Hon nämnde lite kort att skriva listor, skratta och motionera hade visat sig vara bra för att motverka stress. Endorfiner man får då hjälper oss att tänka även under stress. Att lura Amygdala att läget är lugnt så hippocampus där långtidsminnet sitter fungerar. Kunde det ha något med det att göra? Att jag betar av saker (listorna)? Att jag skrattar (flamsar) mycket? Att jag levt väldigt fysiskt? Även om jag inte direkt gått på gymmet eller löptränat så är arbetet på en gård otroligt fysiskt ju. Jag kommer ihåg den eftermiddagen när vi kom hem från sjukhuset, vi hade sagt farväl av Olle. Ingenting i våra hjärnor fungerade men kossorna behövde ändå mjölkas. Dagen efter gick Emil och jag till skogen och promenerade för hundarna behövde det. Det där som man tyckt varit så jobbigt med djuren att man aldrig kunnat vara sjuk t ex kanske är det som i slutändan gjort oss starka. Starka för att stå mot annat som drabbar så många idag. 

Den sista boken som verkligen fick allt att falla på plats är Hjärnstark-hur motion och träning stärker din hjärna. Där fick jag till sist förklaringen till varför jag är den jag är. Tror jag, ska jag kanske tillägga, för så vitt jag vet lär jag mig ständigt nya saker. Jag fick förklarat varför jag är så kreativ och påhittig när jag är i skogen. Hur många smarta grejer kommer inte till mig då liksom? Inte vet jag men mycket kommer till mig under promenader med hundarna. Så skönt att äntligen förstå det på något vis. Jag fick också lära mig att amygdala (stresscentrum) är fullt utvecklad vid 10 års ålder. Hippocampus där långtidsminnet samlas och det sunda  förnuftet liksom bor är däremot inte riktigt utvecklat förrän vid 24 år. Inte konstigt att många ungdomar hamnar i stress då. Jag vet ju att terapeuterna och psykologerna pratade med Olle om att det var bra med motion men ingen förklarade varför. Vad motion gör med hjärnan. Jag önskar så mycket att jag vetat mer då när han blev sjuk. Men nu var det inte så, jag får nöja mig med att veta: Jag är jag, jag säger vad jag tycker, jag vågar stå för mina åsikter och jag kan skilja på sak och person. Vilket många runt omkring mig fått gett avkall på. De tassar runt och vågar ju ingenting, stackars människor. Efter det som hände är ju jag den som faktiskt står helast kvar. Det enda jag mist är en liten promille av mitt förtroende för andra människor. Jag har inte begränsat mitt fysiska utrymme alls faktiskt, vilket många andra verkar ha gjort. Jag har klarat mig igenom det och allt har blivit bättre för mig sedan de gick åt sitt håll. Jag slipper ju faktiskt umgås med typ topp 5 av de otrevligaste, oärligaste och obehagligaste typer jag någonsin stött på också. Jag lever i den stora riktiga världen och de lever i sin bubbla av falsk demokrati. Och vad de än bygger sitt luftslott på så inte beror det då på mig. Att saker som de gör är deras egna beslut och inte beror på mig. Det vet jag idag. Och att 2019 kommer bli ett spännande år det också! 

Nyårshelg utan ångest

Det var en konstig känsla faktiskt bara det att vi kunde tacka ja till Karlssons inbjudan om att komma dit och äta. Kommer faktiskt inte ihåg när vi sist var borta på en nyårsafton men det är längesedan i alla fall. De senaste åren har man ju dessutom trott att han nästan ska dö av stress.  Stackars Kovo ❤️ Inte heller Snoddas älskade ju smällare men han var ju inte fullt lika hysteriskt. Ingen av de andra verkar bry sig i alla fall så det är mycket skönt. Ägnade nästan hela helgen åt hundträning. Först hade vi agilityträning som Vie fick vara med på. Tog med mig alla dock då vi promenerade dit. De andra två fick köra lite smågrejer innan och jag städade också. Det var skoj med träning vi var 6 st, duktiga hundar var det också. Vie var jättecool med alla andra. Gick hem och åt innan jag gick tillbaka för en date med Helen och Kiwi. Uno var jätterolig för han skulle bara hänga med Helen. Han var sååå glad att se henne. På kvällen var vi som sagt till Karlssons och blev bjuden på jättegod mat tillagad i deras äntligen klara kök. Valparna skötte sig utmärkt och vi fick träffa Elnas valp Signe. Vi gick hem vid ett kanske och sedan tittade jag på film så somnade nog inte förrän halv fyra. Klev upp vid nio och knallade iväg till Hallen igen för lite träning med lite folk från lydnadsgruppen. Väldigt bra och träna med störning i alla fall. Trots att det svåraste för Uno verkar vara när  Erika och Helen är med 😂 tog vägen förbi Skolan och plockade upp bilen. Var och handlade sedan fixade jag lite grejer ute då det var plusgrader. Fock lös fårgrindarna som frusit fast tidigare. Ska snart ge dem ny höbal och mocka så det var bra att jag fick lös dem. Tog hundarna på en promenad och trots plusgrader var det skitkallt för det blåste jättemycket. Gjorde tacos som vi åt sent, tänkte köra lite apportering men Uno verkar helt slut så vi fick skippa det.