Alltid på helger

På midsommaraftonen var Gråmys dålig. Han hade inte ätit på natten (som han alltid gör) och bara låg. Skrek högt när man försökte klappa honom också. Anette ringde och ville att vi skulle vara i Hallen på kvällen, de försökte nämligen sätta upp tältet men höll på att blåsa bort. Efter att jag tagit hand om hundar (promenad med vantar på) var jag dit och fixade lite. Det var jättelämpligt för någon hade snyggat till efter kajorna ordentligt. Efter lunch så ringde vi veterinären som hela tiden talade om hur dyrt det skulle bli. Jo det vet vi, att det kostar på jourtid. Vi har haft mjölkkor i över 30 år och inte brukade dom vara sjuk på vardagar om man säger så. Hon frågade också om han var så dålig så han skulle behöva avlivas. Ja, fast om vi var säkra på det skulle vi ju kunna ta hand om det själv liksom. Stefan vände på frågan och undrade om de tyckte vi skulle vänta till efter helgen. Fast det tyckte de ju inte när han beskrev hur dålig han var. 

Salsa ❤️

Det är konstigt ändå. Att efter att ha slagits ungefär tio gånger om dagen med Snoddas det senaste året så är hon helt ur slag nu. Hon beter sig ungefär som 2014. Hon ligger i trappan upp till tredje våningen och tittar ut genom fönstret. Hon märkte inte när Ville, Zeb eller Kovo försvann. Men när den hon förföljt, hatat och hetsat under hela sig vuxna liv är borta då är hon halv. Det är som om hon inte vet hur hon ska göra nu, halva hennes identitet är borta. Konstigt det där men hundar kan ju inte ha samma slags känslor att bygga sina erfarenheter på. Men utifrån hur de fungerar så förstår jag nu varför hon beter sig så konstigt. Han måste ju ha varit en hon räknade in i flocken och som var viktig för henne. Precis som Olle var. 

En liten odåga fast ändå älskad

Egentligen var han ju ganska besvärlig mest hela tiden. Muckade gräl med alla och var allmänt störig. Jag vet inte hur många veterinärbesök han var orsaken till, då han ju gladeligen slagits med alla våra andra hundar. Man fick ju alltid tänka sig för om man skulle ha besök. Mest hade han en förkärlek för att tugga på hantverkare, 08:or (byxben) och svärmödrar. Den senaste tiden har han ju tuggat även på oss då anfall varit första och bästa försvar. Antagligen för att han både sett och hört dåligt. Men under den där ilskna jycken så fanns det ju också någon slags charm, han har varit väldigt skojig att träna och tävla med. Man visste ju aldrig vad som skulle hända liksom, han älskade verkligen A-hinder och kunde lätt strunta i halva banan och springa dit. Den sista veckan har han inte kunnat hänga med som vanligt då han varit stel och konstig. Ena bakbenet har fungerat dåligt, det blev till slut bara att göra slag i saken. Ändå glad att han hann vara med och simma några gånger. Han älskade att simma. Då Olle var mycket noga att tala om att vi skulle vara snäll mot Snoddas så är det vad vi har gjort, i fyra år till tog vi hand om honom. Trots att man vissa dagar slitit sitt hår och nästan gett upp. Det var en väldigt speciell jycke men det har hela tiden känts som att vi haft en del av Olle kvar genom Snoddas, det var hans hund. Jag har gruvat mig för det där att hans hund också ska lämna oss. Ikväll när det är över känns det väldigt konstigt, det är otroligt tyst här och inget kommer nånsin bli sig likt.

Boktips!

Man kan gärna skippa omgiven av idioter men alla människor borde läsa den här. Den repeterar ganska mycket det som står i idioterna ändå. Den här boken går ju lite mer på djupet och framförallt så förklarar den våra svagheter. Det är ju dessa manipulatörer använder sig av, de letar fram dina svaga sidor. Är man någotsånär medveten om hur man själv är som person så är man också medveten om sina sämre sidor. Efter att ha läst boken har jag fått svar på många av mina frågor. Jag har lärt mig mycket om hur andra färger kan bli manipulerade. De gröna ”strutsarna” som är så konflikträdda t ex. Jag har inte lärt mig så mycket om mig själv men förstått att min personlighet är det som räddat mig i det här. Röda personer är svåra att manipulera eftersom de säger vad de tycker och skiter i vad andra tycker. Även blå är svåra eftersom de har koll, de dokumenterar och samlar på sig fakta. Jag är röd, blå och lite gul. Både blå och röda är lite av ensamvargar så det där med social utfrysning funkar inte så bra. Inte på det viset att jag inte surrar med folk men jag har inte så många riktigt nära mig. Och jag älskar att bara sitta i en stuga med bara mina hundar en helg. Jag har ändå vacklat och helt tappat tron på mig ibland. Som vargen i Bamse, det är ju ingen ide att han är snäll för han får ju ändå inte vara med. Det har ju inte spelat någon roll om jag varit rättvis och behandlat folk trevligt heller. De följde med ändå. Det har fått mig att börja vackla i hurdan jag ska vara som person. Som tur är har jag haft några att bolla med hela tiden. Folk som hållt mig kvar på rätt sida om förnuftet. Som har talat om för mig att jag är bra som jag är. Att jag inte ska ändra på mig. Nu kan jag nog också säga att jag känner mig klar! Efter att ha läst och lyssnat på boken och helt brutit med energitjuvarna så kan jag nog äntligen på riktigt lämna det bakom mig. 1 år och 5 månader efter det att det började. 

Tävlat

For till Bro-Håbo för att springa lite med tjejerna. Uno tycker nog det är bättre att inte köra han. Då kan han vara ute och mingla sig trött i solen utan att det gör nåt. Han fick dessutom hälsa på en kelpievalp, en brun så dagen var nog perfekt för Uno. Det var trevliga banor, mycket priser och god pastasallad. Alla som gick runt fick priser, vilket vi gjorde i de två första i alla fall. Hittade båda i fotoalbum från tävlingen man ser mest att Vie har ett rejält överbett och att salsa hoppar väldigt högt. Det var samma fotograf som tagit Unobilden som jag använt till hemsida och annat.

Intensivt

Världens vackraste barn hade sin skolavslutning på tisdagskvällen. De var så duktiga! Sjöng så det stod härliga till och spelade så fint. Det är så otroligt skönt att ha Thomas som ställer upp och kompar, är så glad för det. Dessutom var både Sverker och Peter också med på en del. Vilken fin avslutning det blev då vi överraskade Göran med avslutningssång också.

På onsdagen var det fullt ös eftersom det var folk lediga och sjuka. Karin och jag var på fritids! På torsdagen var det en vikarie insatt så då hann man vara med på lite planeringsprat. Både på onsdagskvällen och torsdagskvällen var jag ute och stängde. Inte dök det upp någon dyngkörare heller. Men på torsdagen var det visst dags för visp igen. På fredagen var det stängt för planering så då hann vi i alla fall göra lite grann på jobbet. Det är svårt att planera när man inte vet vilka vi har bara. Det är liksom intervjuer också mitt i allt. Jobbade till tre och sedan skyndade jag mig hem och stängde om åt fåren. Medans jag väntade på att de skulle kolla in nya stället så hann jag klippa lite gräs. Sedan stängde vi bort dem och hann sedan med att rulla ihop näten eftersom nötterna behövde flyttas. Hittade ett fågelbo med två ägg och en liten nykläckt unge. Hoppas de klarar sig nu bland alla tjockisar. På fredagskvällen var vi till Sörfly på lite sommaravslutning. Det var jättemysigt, fin miljö, god mat och trevligt folk. Stefan fick skjutsa och hämta sedan på natten.

Ibland

Det är ganska roligt att vara mig ibland. Som när jag sitter på all fakta och ingen annan vet det jag vet. Som när mina föredetta klubbkamrater ska arrangera tävling. De hamnar i offentligheten pgr av att man använt en dåligt fastsatt lättviktstunnel. Man vill få till någon lösning så man kan hjälpa varann med sandsäckar osv. Jag tycker debatten är jättebra och viktig på alla sätt. Men just i detta fallet så känner jag mig mest road av den. När någon i tråden föreslår att man kan låna av grannklubben då håller jag på att garva ihjäl mig på riktigt. Ja, tänka sig att de inte frågat mig 😆😂 Jag har i ett års tid slitit med att uppdatera hindren på klubben. Starten till deras utbrytning och bildande av deras grupp handlar om det att jag vill saker de inte vill. Jag vill t ex slänga några tunnlar. Vilket någon ifrågasätter (fast de hoppat av sektorn och säger att de inte vill engagera sig) Sedan vill jag dessutom vara hinderansvarig och fixa med hindren. Det som drar igång dem ordentligt är ju när jag frågar om jag får vara hinderansvarig. Jag blir galet arg när en person som inte kan svara på den frågan ändå undrar vilket slalom som ska säljas i ett annat offentligt inlägg. Jag tycker den frågan hör hemma i vår stängda grupp helt enkelt. Då spårar ju jag ur ordentligt enligt dem, så till den milda grad att de måste skriva till högre ort (i juli -17) och förklara att jag gjort så att de inte längre trivs på klubben. Inte så långt efter det lämnar de klubben när de inte kommer någon vart med avsättandet av mig. För det måste ju ha varit syftet med det hela. För att jag VILL göra saker! Det är tydligen något helt nytt för dem och jag bryr mig egentligen inte så mycket om vad de tycker. Jag samarbetar nämligen med styrelsen i det här och har fullt mandat att göra vad jag vill med hindren. Jag fortsätter alltså det ganska långsiktiga arbetet med att byta ut hinder. Så sent som för några veckor sedan auktionerade jag bort en hel del gammalt skräp från klubben. Tunnlar och sandsäckar av den sort som nu debatteras hårt i en agilitygrupp på Facebook. Som flera av dom också köpt. Jag har bytt ut det mesta på klubben nu, behållt 1 lång tunnel då det finns små hundar som det inte är så stort problem för. Vi har dock bara jennybags överallt, alla sadelväskor är borta.  Sadelväskorna som jag i fjol tvättade och renoverade efter att de varit i ett skitigt ridhus, Där jag såklart inte tränat utan de där. För egen del har jag däremot behållt de lätta tunnlarna i Hallen av praktiska själ. Har man många sandsäckar av en bra sort då ligger de bra där inne, tycker jag. Men skillnaden mellan mig och dom är att jag har en åsikt som jag arbetar efter och håller mig till den. Jag står för mina beslut, jag ändrar mig inte för någon annan säger så. Och nej jag försvinner inte från agilityplaneten heller bara för att de där valt bort mig. Jag kommer att vara kvar och debattera och driva frågor jag tycker är viktiga. Så förutom att jag tagit på mig att vara agilityansvarig i distriktet så har jag också faktiskt betalt in medlemsavgiften till SAgik igen. Har varit lite tveksam till om jag skulle fortsätta mitt medlemskap där men nu är det gjort! Jag kan inte låta bli att lägga mig i tex regelrevideringar. Jag är den första att gilla just detta med fler tävlingar och fler aktiva. Men om man nu bara ville starta något eget så hade man kunna gjort det ändå. Utan att skylla på att det var fel därifrån man kom. Eller att skylla på någon person att man inte trivs. Då hade vi ju kunnat hjälpas åt att arrangera tävlingar och hålla varann med hinder. Fast å andra sidan hade inte några visat sitt rätta jag heller och jag hade kanske varit tvungen och stå ut med dem och ännu värre samarbeta 😳 För att citera en vän: ”Man får tycka olika om saker men man slutar inte och uppföra sig, oavsett vad man bråkar om så ska man kunna hälsa på folk” Som det nu blivit är det faktiskt riktigt bra, för mig. Jag behöver ju inte ha med någon av dem att göra. Jag har väldigt roligt åt gamla konversationer också. En handlar om att ingen har väl tid och lust att arrangera tävling. En handlar om att man inte känner sig insatt i SAgik tävling så man kan inte hjälpa mig när jag vill bli tävlingsledare. En handlar om att man bara har tid och lust att engagera sig i en grupp. Någon väljer då hindergruppen pgr av att de är i så dåligt skick och behöver förbättras. Den som gapar mest över de dåliga hindren har sedan gjort minst. Man lägger också energi på hur ”årets hund” ska ändras så sent som i november. Jag vill ändra så alla kan vara med på sin nivå men det vill inte nejsägarna. Ingen av dem tävlar ens i dagsläget för oss så varför bry sig liksom. Det kommer ta lång tid innan någon av de där kommer och kunna ha några krav hos oss på klubben i alla fall. Det är det bästa och det är otroligt skönt med arbetsro! Jag har tre fysiska platser att verka på för sportens utveckling, jag behöver verkligen inte dem! Fast jag är orolig över mänskligheten då kloka människor liksom börjar bli en  utrotningshotad art runt mig. Så många svek mig där. Hoppas de om några år fortfarande kan känna sig stolta över de val de gjort. Att vara medlöpare är också att aktivt vara en del av det de gjort mot mig. Behovet av att skriva av mig mina innersta tankar minskar ju. Det här kanske blir det sista jag nånsin skriver. Vad vet jag? Jag sa häromdagen att jag fattar inte vem som röstar på SD och jag trodde inte jag kände någon. Fast procenttalet säger ju att det måste jag 🤔 Men sen tänker jag på att jag haft med folk att göra som inte ens kan stå för vad man tycker i praktiska frågor i en hundklubb. Då blev det där med SD inte så konstigt längre...

Helg med bad och värme

En helg fylld med lite av varje, fick prioritera bort Bollnäs på lördagen. Mest för att jag var lite bakis och otroligt senstartad. Jag hade alldeles för mycket att göra också. Har en del oklart på jobbet och jag var tvungen att fixa lite åt fåren eftersom det är dyngkörare på ingång. Snart ska även djuren komma hit och då måste jag flytta fåren till den andra hagen. Gjorde i ordning på ladan så de kan gå in där i stället. Sågade ner buskarna i slänten som de gått i bakom ladugården. Det var populärt. På lördagen grillade vi på kvällen och på söndagen åkte Emil. Tagit bilen ner till badet och Snoddas blir så upphetsad redan i bilen så jag tror han ska få hjärtinfarkt. Han simmar också galet mycket och sedan är han liksom totalstel efteråt.

Intensiva dagar

Två jobbdagar sprängfyllda med träningar och fritidsjobb. På fredagen hade jag dessutom långfredag. Sista slöjden någonsin med mina sexor. Repade också med F-3. Sexorna åt fint och femmorna och jag sjöng vår långa låt på 13 verser. Vi som hade lurat dem att de bara skulle få Idas sommarvisa. Det här med att släppa sexor blir liksom värre och värre det, tycker jag. På eftermiddagen gick vi ner till Hypperna, först var det alldeles vindstilla och jättevarmt. Men mer och mer blåste det på och blev lite kallt. På kvällen var vi till Karlssons då Elna ju tagit studenten. Det blev en fin kväll! Med lite för mycket vin 😂 på nätterna har man chans att räkna fåren då kommer de hem och är just utanför vårt sovrumsfönster.

Nationaldag

Skönt med ledig dag mitt i veckan. Sov länge och gick med hundarna, var upp till Bollnäs. Först till Bolinders och hämtade grejer. Olle var överlycklig över att Uno var med 🤗 var sedan upp på klubben och tränade lite med Helen. Vi flyttade även alla hinder så gräset ska bli klippt. Vi körde en liten kombo, en start från någon tävling Helen varit på nyligen. Det fanns hur många lösningar som helst att testa, älskar såna kombinationer. For hem och lämnade av salsa innan Vie, Uno och jag for till stugan för lite städning. Jag har bara varit där en gång sedan 2013. På sommaren då bodde vi där några dagar och målade, Olle och jag. Han gillade verkligen att vara där, vet inte om det är därför eller om det bara har varit andra hinder för att ta mig ut dit. Uno var valp när vi var där då ❤️ Emil kom också ut till stugan när han kom från Bollnäs. På kvällen var jag till Sara en sväng för Bonzo skulle testa lite Nosework. 

Det går bra

Har faktiskt gått riktigt bra med årsdag och födelsedag den här gången. Det är skönt att Emil är hemma och det är ganska fullt upp hela tiden. Vädret slog om så man till och med frös, 8 grader och blåst. Skaplig skillnad mot för på söndagen. Eftersom jag var ledig på måndag så gjorde vi undan en del här hemma. Jag skapade ett evenemang till vår jubileumsvecka, fixade hemsidan och vi började stänga på andra sidan vägen. Passade även på att titta till Hallen och flytta hem en gunga. Gräsmattan är väldigt torr nu men irisbuskarna blommar redan På kvällen var vi på nostalgikoncert med Elnas klass. Det har ju varit roligt att följa dem de här tre åren, precis som när Emil gick estetiska. På tisdagen jobbade jag, repade skolavslutningsånger hela dagen. Fixade klart med lite specialuppdrag och fick ett samtal från en vän. Äntligen hade hon tid att prata en stund och efter det känner jag mig lugn. Natten mellan årsdagen och födelsedagen hade jag väldigt svårt att somna men då hade jag kontakt med annan vän med på messenger. Tänk vilken tur  att jag har några såna som jag känner att jag kan lita på. Fick även en blomma från en annan. I framtiden så jag får se till att jag har såna vänner runt mig så kommer inget dåligt att hända. 

Årsdag

Fyra år sedan du lämnade oss. År som gått fort och ändå långsamt. Livet rullar ju liksom på men jag är inte den samma längre. Dagen idag har varit bra men gårdagen var tuff av helt andra skäl. Det är såna där minnen på fejjan som rör till det. En kris mycket färskare än fyra år. Jag har funderat på väldigt mycket varför jag tog det så hårt. Det är ju inte så att det är människor jag behöver som försvunnit. Men jag har en teori på varför det varit så svårt. Jag tror att innan det hände trodde jag gott om människor, jag har aldrig behövt misstro någon innan. Nu litar jag knappt på någon längre. Efter att ha läst på lite så förstår jag ju nu att det är ganska vanligt med psykopater som mår gott över att få andra att må dåligt. Jag vet också nu att jag har varit utsatt för sjuka människor. Varför minnet igår rör upp är för att det är det mest gillade fotot från -17. Fast det enda jag kommer ihåg var att det var då någon visade sitt rätta jag för mig. En ganska obehaglig upplevelse som fick mig att bestämma där och då att jag aldrig ville ha nåt mer med den att göra. Jag upptäckte då att två som jag tyckte stod mig ganska nära tagit bort mig som vän på fb. Det blev starten på den utfrysning som sedan ska komma eller mobbningen som man kan kalla det. Flera av de andra som sedan är med när de tar det till högre ort i juli har dock ingen aning ännu om att de två startat nån slags utfrysning här. De gratulerar mig nämligen till framgångarna i det här inlägget. Jag vet också att en av de två gillar ett inlägg från dagen innan som ett litet ”fuck you” Tydligen har den andra plockat bort mig långt tidigare men det har jag fått veta i efterhand. Så även om jag ca en månad senare passar på att fråga varför så får jag av personen i fråga faktiskt inget riktigt svar. Jag får också svaret att det beror på något jag skrivit långt innan, i mars. Jag vet fortfarande inte, ett år senare vad jag ska ha gjort dem. Det är bara något luddigt om att jag ska ha skrivit något. Ingen har talat om för mig vilken text det handlar om. Men om det beror på något jag ska ha skrivit i mars och man väntar med att ta bort mig på fb just kring årsdagen/ födelsedagen då gör man det för att skada. Just där och då avslöjar i alla fall den ena sitt riktiga syfte. För mig är det utan tvivel, vi kände varann så pass väl att den känner till det. Jag har som sagt förstått det i efterhand och önskar jag hade läst de där böckerna innan. Då hade jag varit mer förberedd på vad som skulle komma. Men det var jag inte och jag föll hårt, så hårt så jag inte har förtroende alls för folk längre. Jag gillade mig själv bättre innan de förändrade på det. Jag gillar mig mindre nu fast jag hela tiden har stått fast för mina åsikter och försökt att behandla folk runt omkring oss bra. Jag vet inte vad jag ska ha gjort dem heller men de lämnar mig också eller de följer dem. En vän sa att det har ju ingenting med dig att göra och det vet jag innerst inne. Ändå blir det summan av det hela, känslan av att jag är nära på ensam kvar.