Årsdag

Fyra år sedan du lämnade oss. År som gått fort och ändå långsamt. Livet rullar ju liksom på men jag är inte den samma längre. Dagen idag har varit bra men gårdagen var tuff av helt andra skäl. Det är såna där minnen på fejjan som rör till det. En kris mycket färskare än fyra år. Jag har funderat på väldigt mycket varför jag tog det så hårt. Det är ju inte så att det är människor jag behöver som försvunnit. Men jag har en teori på varför det varit så svårt. Jag tror att innan det hände trodde jag gott om människor, jag har aldrig behövt misstro någon innan. Nu litar jag knappt på någon längre. Efter att ha läst på lite så förstår jag ju nu att det är ganska vanligt med psykopater som mår gott över att få andra att må dåligt. Jag vet också nu att jag har varit utsatt för sjuka människor. Varför minnet igår rör upp är för att det är det mest gillade fotot från -17. Fast det enda jag kommer ihåg var att det var då någon visade sitt rätta jag för mig. En ganska obehaglig upplevelse som fick mig att bestämma där och då att jag aldrig ville ha nåt mer med den att göra. Jag upptäckte då att två som jag tyckte stod mig ganska nära tagit bort mig som vän på fb. Det blev starten på den utfrysning som sedan ska komma eller mobbningen som man kan kalla det. Flera av de andra som sedan är med när de tar det till högre ort i juli har dock ingen aning ännu om att de två startat nån slags utfrysning här. De gratulerar mig nämligen till framgångarna i det här inlägget. Jag vet också att en av de två gillar ett inlägg från dagen innan som ett litet ”fuck you” Tydligen har den andra plockat bort mig långt tidigare men det har jag fått veta i efterhand. Så även om jag ca en månad senare passar på att fråga varför så får jag av personen i fråga faktiskt inget riktigt svar. Jag får också svaret att det beror på något jag skrivit långt innan, i mars. Jag vet fortfarande inte, ett år senare vad jag ska ha gjort dem. Det är bara något luddigt om att jag ska ha skrivit något. Ingen har talat om för mig vilken text det handlar om. Men om det beror på något jag ska ha skrivit i mars och man väntar med att ta bort mig på fb just kring årsdagen/ födelsedagen då gör man det för att skada. Just där och då avslöjar i alla fall den ena sitt riktiga syfte. För mig är det utan tvivel, vi kände varann så pass väl att den känner till det. Jag har som sagt förstått det i efterhand och önskar jag hade läst de där böckerna innan. Då hade jag varit mer förberedd på vad som skulle komma. Men det var jag inte och jag föll hårt, så hårt så jag inte har förtroende alls för folk längre. Jag gillade mig själv bättre innan de förändrade på det. Jag gillar mig mindre nu fast jag hela tiden har stått fast för mina åsikter och försökt att behandla folk runt omkring oss bra. Jag vet inte vad jag ska ha gjort dem heller men de lämnar mig också eller de följer dem. En vän sa att det har ju ingenting med dig att göra och det vet jag innerst inne. Ändå blir det summan av det hela, känslan av att jag är nära på ensam kvar.