Midsommarhelgen

Det är bra med traditioner, så man inte behöver fundera så mycket vad man ska göra. Det som var lite nytt var väl att vi lunchade hos storasyster och att det var ganska fint väder. Jag var också hem och såg till Vie ju (promenerade). Vi blev kvar till tvåtiden, satt och spelade gamla låtar. Var ganska seg på lördagen, vilket var drygt för vi hade en del måsten då. Eftersom kvigorna skulle flyttas så var det både vatten och ström att fixa med på betet. Som det strulade med vattenkaret! Det slutade med att vi hämtade det i plast som vi ju ställt undan. Under lördagen blev det inte mer än nödvändigt gjort. På söndagen var vi uppe vid fem och tog kvigorna över vägen. Tog och promenerade direkt för att sedan gå och vila lite. Halmade och vattnade åt fåren och fixade med deras hage så de kan ta sig hem igen om de vill. Klippte gräset och blev lite sugen på agility, synd om mina hinder ska bli fulla av ogräs 😂 Ja annonserade lite i gruppen om träning och Jonna, Jörgen, Stina och Pia kom en sväng. Så kul att träffa lite folk igen och faktiskt ha lite lust till att träna. Salsa var glad! 

Härlig kortvecka

Måndagen var jag ledig så den ägnade jag åt hemmajobb. Vi var och besiktigade bilen och sedan var vi på systemet, granngården och Lyan. Gjorde en massa måsten också som att boka av lite stugor, ändra några andra bokningar och beställa rosetter. Det blev sedan jobb i några dagar. På tisdagen var vi i till Stenö havsbad, det var varmt men ganska blåsigt. På onsdagen var Helena och jag på möte med projektet inne i Söderhamn på fm. Eftermiddagen spenderades på Orn där de andra varit hela dagen. Skönt var det men de var ganska glada för att de fick åka buss hem. Var även och badade med hundarna när jag kom hem. Trots att planen bara var att traska lite så simmade hon ut och simmade bra länge. På torsdagen var vi bara i Segersta, plockade blommor till hembygdsgården och åt glass och jordgubbar. När vi skulle fara hem sedan bröt det ut världens oväder. Åska, regn och hagel. Och storm! Det blåste ner ett träd bakom ladugården och enligt Stefan var det nog mest bara tur att inte kaninerna flög bort. 

Behövde den så mycket

Den här helgen var riktigt nödvändig nu. Jag var helt slut! Att bara vara hemmavid och inte ha något måste var fantastiskt. Sov länge på lördagen och fick faktiskt en hel del gjort sen. Ägnade hela helgen åt hemmagrejer, städade, borstade hundar, klippte gräs och förberedde djurflytt. Kvigorna skulle hit bakom huset så fåren fick flytta upp till sommarhagen. Salsa var väldigt nöjd med att få hjälpa till. Vi hade dock lite problem att hitta dem, fåren alltså, i det långa gräset. Grejade med vattnet och kaninerna var så roliga, de liksom är hela tiden i vägen. Så de var nere i källaren och röjde runt. Nu går badankan och kompisarna runt knuten och är sociala klubben igen. De syns heller inte i det höga gräset (kvigorna) Var och badade lite med hundarna och grejade med Vie (det vanliga) Hon blir starkare för varje dag och i helgen har hon varit ute mycket. Stefan tvingade mig att följa med och handla, annars gjorde jag mitt bästa för att slippa träffa folk. Jag är verkligen inte sugen på det just nu, känner mig sur och grinig. Och vet inte varför 🤔 På söndagskvällen fick i alla fall Salsa köra lite agility, hon blev så himla nöjd. Första passet på åtminstone fem veckor.

Trött så trött

Efter en galen vecka så blev jag avgrundstrött som jag inte varit på väldigt länge. En värk i kroppen som kommit av vad? Måndagen var hysterisk, körde någon slags delad tur som gav mer än en heldag. Rep i kyrkan på morgonen, skrivjobb på eftermiddagen och avslutning på kvällen. Det blev en väldigt fin avslutning, jag känner mig stolt över eleverna och tacksamhet över mina kollegor. Tisdagen började med tur till Gävle med Vie, hon var jätteduktig gick säkert nästan tio minuter i trasken. Sedan fick hon akupunktur. Hem och jobbade eftermiddag på fritidsjobbet. Det var härligt väder så vi gick till Hypperna och badade. På morgonen hade de tagit en promenad ut på ön och sett en bäver simma runt i älven. Den hade kommit riktigt nära och det var inte så att barnen hade varit tysta direkt. På vilket annat fritids kan man få se en bäver i arbete liksom? Det händer nog inte på så många andra ställen. På onsdagen var jag på jobbet tidigt istället för att på em åka med Uno till veterinären. Salsa följde med, konstigt hon som egentligen hatar att åka bil. När hon fick välja så hängde hon med. Vi åkte till Erik eftersom vi varit dit förr en gång. Ett irriterat område kring muskelfästet i kotan var det han hittade. Han har ju vilat ett tag nu så trots att han böjde honom så fick han inte fram den graden han visat här hemma. Medicin och fortsatt skritt och trav promenader det fixar vi. Delen med att undvika hopp och galopp kommer bli svår, nu pratar vi om Uno som alltid studsar runt liksom 😂 Var och shoppade lite, salsa fick prova ut en flytväst åt Vie på Arken Zoo. Hon var inte lika glad åt att mingla i affärer som Uno. Uno var dock lite groggy efter besöket hos veterinären. Stannade i Gävle och tog en promenad på Gävle BK i spöregnet då vi hade styrelsemöte där med distriktet. Kom väl hem vid 23 då den kvällen, hoppade el behandlingen med Vie då. Torsdag och fredag var regniga båda två och vi hade planeringsdagar. Vi hade knytkalas till lunch på torsdagen och herregud vilken kompetens det fanns i vår personalgrupp när det kom till mat. Fredagen fortsatte vi med jobb och mat men då var vi till Månses och åt. Det var första gången jag var dit, jättemysigt ställe. Jag handlade en tekopp och en vas. När jag kom hem på fredagen så kände jag mig helt slut. Jag har nog helt enkelt sovit för lite och stressat för mycket sista veckorna. Jag får liksom kliva upp jättetidigt för att hinna med allt extra jag vill göra med Vie. Kroppen kändes dock lite bättre eftersom bästa Nina gett mig lite massage både torsdag och fredag.

Helg

Helgen var ganska lugn, det var varmt på lördagen också då vi gick och badade på förmiddan. Hela viken var dock full med pollen. Eftersom jag hade i alla fall både badtofflor och leksak med så kunde Saksa också bada. Sen ville hon inte kliva upp 😂 Emil var hemma så vi grillade på kvällen. På söndagen släppte vi ut kaninerna. Skruvade ihop möblerna vi köpt och kom på att det skulle varit bra med dubbla grupper så vi åkte och köpte en till. Stockholmarna har också varit hemma i helgen 😍 Blev också tvungen att jobba lite med programmet och en låttext till Monika som skulle bli klar till på måndagen. 

Lite extra ledigt

Nationaldag betyder städa stugan, har ofta missat eftersom jag varit och tävlat. I år kunde jag gå ut en sväng, tog vägen förbi kyrkogården och sa hej. Stefan lyckades köra fast med traktorn när han skulle harva så han fick liksom ägna hela dagen till att ta sig upp. Vi var inte jättemånga men stugan blev snygg och ren ändå. Man glömmer bort vilket ställe det där är! Dagen var varm och skön och allmänt härlig. Fredagen bjöd på både varmt och spöregn. Var och badade på morgonen och det var härligt, Salsa kunde ju inte eftersom hon är ett bokstavsbarn och badtillbehören inte var på plats. Så hon stod och spanade längtansfullt på Uno som simmade 😂 Efter det var vi till Bollnäs och lämnade in vårt däck som hade pyspunka. Vi hade en söm i det, undrar var jag fått den? Jonas var med och vi hämtade Emil som kom med tåget. Stefan fick sin vilja fram så det blev lunch på Sibylla. Var och köpte en grupp till vår altan på rusta. För övrigt ägnade jag hela fredagen åt att ringa Strömsholm då de glömt att skriva ut recept till mig. Började vid åtta på morgonen och eftersom de inte löste det under dagen så var jag verkligen inte trevlig sista gången jag kom fram på telefon. Rusade in på apoteket tre minuter innan stängning 🥺 

Årsdag och födelsedag

Båda dessa dagar gick riktigt bra mest för att jag var fullt sysselsatt på onsdagen och hade sällskap i bilen på tisdagen. Det som är mer jobbigt nu är alla minnen som dyker upp i samband med det som hände för två år sedan. Det som händer kring årsdagen då sticker nämligen ut, det är något jävligt, planerat och fruktansvärt obegripligt med det där. Som jag inte heller fått en rimlig förklaring till. Det är något som sitter kvar, som jag aldrig kommer glömma och heller aldrig kunna förlåta. Det har också förstört mig på det sättet att jag inte litar på andra längre. Det har satt så djupa spår i mig, trots att jag vill glömma och gå vidare så går det inte. Jag litar inte längre på andra människors syften och jag misstror mina vänner. Det är verkligen inte sån jag vill vara men mina hjärnspöken kör sitt eget race. Det är några minnen från den här tiden från två år sedan som betyder så mycket mer för mig än för andra. Det ligger en massa saker och gömmer sig och påminner mig om just det där oförklarliga och otäcka. Som det här: Facebook skriver att det är det mest gillade fotot från 2017. Jag är och tävlar på Häverö och det går riktigt bra. Paradoxalt nog så är det då jag upptäcker att två av mina klubbkamrater plockat bort mig som vän på fejjan. Den ena av dem gör det just den dagen, det vet jag eftersom den gillar ett annat inlägg dagen innan. Det är dagen före årsdagen av Olles bortgång och jag faller så jävla hårt när jag upptäcker det. Jag är ganska ömtålig pgr av en annan grej som hänt en kort tid innan. Jag fick utstå en del privata hot då, trots att det var en sak jag gjort på uppdrag. De som sedan följer med i drevet har inte fattat något här ännu. Det ser man på grattisarna. Folk som tydligen inte kan tänka själva 🤔 

De flesta tycker säkert att jag fastnat i gammalt ältande, tycker att det räcker och att jag måste gå vidare. Och alla de andra som medlöpare, strutsar och kajor kan jag bry mig zero om. De flesta är jag ju bara glad att slippa. De skrattar jag mest åt. Men den som ligger bakom allt och aldrig syns kommer jag för alltid att hata. Hat är ett starkt ord men det är verkligen just så jag känner. Jag undrar hur många som vet vad den personen gör i sin tysthet. Hur många fler som jag finns det? (Jag vet ju några till) Vet familjen?  Min man vet ju allt jag säger och gör eftersom vi delar allt. Han var med bilen på service och det verkar då inte så. Sa du inte att du aldrig får köpa bil där igen frågade jag 😂  

Någon slags förklaring till varför jag tog det hårt fick jag ändå häromdagen. Hamnade på ett youtube klipp, ett inslag från något morgonprogram och det var otäckt när jag kände igen mig väldigt väl i dessa beskrivningar.  ”De är lite mer sofistikerade i sitt sätt och arbeta än män, de sprider rykten och kan vända en hel grupp mot dig. De använder ofta en metod som heter gaslightning, dvs de får dig att tro att det är dig det är fel på. Då börjar man tappa fotfästet, det är en otroligt jävulsk metod”  

Veckan med Vie

En galen vecka som började med en bra söndag, Uno var bättre och Vie piggare. Jag kände mig lösningsfokuserad och det började faktiskt hända lite mer med vänster bak. Lite mer rörelse i alla fall uppe i höften. Jag kopplade på ett gummiband för att hjälpa till att dra tassen framåt. Det gick jättebra och för första gången på flera dagar kändes det som att det gick framåt. På måndagen var jag och jobbade igen en sväng, åkte till Gävle och Ann på em. Det gick riktigt bra, hon fixade att ta flera steg i trasken. På tisdagen var jag ledig. Då var vi till Strömshom på återbesök, Stefan var med och körde. Det var jätteskönt att ha sällskap, allra helst så man slipper sitta själv med sina tankar. De de var sena och det tog lång tid men de tyckte också det såg bra ut. Tror vi åt mat vid halv fem och var inte hemma förrän vid halv nio. När vi kom hem hade det varit ett blombud här och lämnat ett olivträd. Det var från Tina, så himla gulligt. Onsdagen sedan var full med tidig start, slöjd, sjunga för sexorna eftersom de åt fint och extra träning. Avslutade med fritidsjobb. Skyndade mig på apoteket för att upptäcka att de glömt att skriva ut nytt recept. Så himla jobbigt när man vet att det ska bli långhelg. Både årsdagen och födelsedagen har gått bra i alla fall. 

Party

Karin och jag var på fest, Helenas 40-års fest. Vi hade riktigt roligt och jag vet inte om det var därför lördagen var seg. Hade ont i knät (för att jag dansat) var trött (för att vi kom hem så sent) var deppig (för att Uno var lika illa) kände mig pessimistisk (för Vie hade en sämre dag igen) En sån där pissdag igen, gjorde mitt bästa för att muntra upp mig själv. Gjorde rabarberpaj och blandade den med jordgubbar (årets första) Det hjälpte dock inte så mycket kände mig seg hela lördagen. Men fredagen var trevlig! 

Uno med

På torsdagen som var röd var det varierat väder så på morgonen hann jag klippa lite gräs innan det övergick till regn. Vet inte vad Uno gjorde men då var han lös i trädgården och sedan på eftermiddagen var han sådär jättehalt som han ju var även för två veckor sedan. Han har ju tagit det lugnt och gått i koppel så jag tänkte väl att det börjat rätta till sig. Fan! Inget gör nig så ledsen och sänkt som när hundarna inte mår bra. Nu har vi ju dessutom rätt fullt med Vies alla ordinationer och besök. När ska jag hinna med något annat liksom? Dessutom var Vie inge pigg igen och jag pallar inte att göra allt som jag tycker att jag borde göra då. Så då får jag dåligt samvete för det också. Men hon blir ju så trött, hon vill bara sova de där dagarna. På fredagen var Vie piggare men med Uno var det inte bra. Vi var till Bollnäs en snabbis, var upp med platten och plockade ut lite sandsäckar. Där höll de just på att klippa gräset också, det var så fint där 🤗 Vi var och lunchade med Jonas och sedan gick vi och stängde. Jag plockade ner fårhagen framför stallet och klippte gräset där. På bilden (som är sen tidigare) ser Uno ut som han skäms, fast han var bara obekväm med att jag duschat honom efter ett äckelbad. Nu borde han skämmas, på riktigt! ställa till och bli halt 🥺😞

Krasch

På onsdagen brakade jag ihop på jobbet. Det var dagen för sommarfesten på förskolan och ett barn bara stoppar mig i trappen och frågar hur jag egentligen mår. Det bara brast, vet inte om det är sömnbrist, oro eller bara den här tiden. Jag börjar vänja mig då det hänt den här tiden varje år nu. De första två åren gick bra men då hände liksom inget annat. Det behövs knappt något för att utlösa det. För två år sedan var jag mitt i tjafset kring agilitysektorn. Just då kring årsdagen plockade ju en av dem bort mig som vän på fejjan. (den av dem jag känt längst och haft mest att göra med) Förra året blev jag knäckt bara av att en av mina vänner talade om att hon skulle träna där. Nu i år har det varit oroligt med Vie och redan i helgen kände jag ju att det var nära. Jag tycker ju att det går längre och längre mellan gångerna då jag befinner mig på det där havet. Just den här dagen på jobbet tog Johanna emot mig och jag kramlade mig fast vid henne. I någonslags ångestgråt som inte går att stoppa. Efter rasten klev jag i den professionella rollen och tränade avslutningssånger. Eftermiddagen och kvälllen gick superbra, det var så mysigt med fest på förskolan. Vi hade tur med vädret för det var flera hagelskurar under eftermiddagen. När jag tog väskan så hittade jag ett kort där. Så himla glad och tacksam att ha mina finaste vänner på jobbet 💕 Att vi delar upplevelsen av den där sista dagen har varit helt avgörande för mig under de senaste fem åren. Att det alltid finns en famn att ramla i där.