Båda dessa dagar gick riktigt bra mest för att jag var fullt sysselsatt på onsdagen och hade sällskap i bilen på tisdagen. Det som är mer jobbigt nu är alla minnen som dyker upp i samband med det som hände för två år sedan. Det som händer kring årsdagen då sticker nämligen ut, det är något jävligt, planerat och fruktansvärt obegripligt med det där. Som jag inte heller fått en rimlig förklaring till. Det är något som sitter kvar, som jag aldrig kommer glömma och heller aldrig kunna förlåta. Det har också förstört mig på det sättet att jag inte litar på andra längre. Det har satt så djupa spår i mig, trots att jag vill glömma och gå vidare så går det inte. Jag litar inte längre på andra människors syften och jag misstror mina vänner. Det är verkligen inte sån jag vill vara men mina hjärnspöken kör sitt eget race. Det är några minnen från den här tiden från två år sedan som betyder så mycket mer för mig än för andra. Det ligger en massa saker och gömmer sig och påminner mig om just det där oförklarliga och otäcka. Som det här: Facebook skriver att det är det mest gillade fotot från 2017. Jag är och tävlar på Häverö och det går riktigt bra. Paradoxalt nog så är det då jag upptäcker att två av mina klubbkamrater plockat bort mig som vän på fejjan. Den ena av dem gör det just den dagen, det vet jag eftersom den gillar ett annat inlägg dagen innan. Det är dagen före årsdagen av Olles bortgång och jag faller så jävla hårt när jag upptäcker det. Jag är ganska ömtålig pgr av en annan grej som hänt en kort tid innan. Jag fick utstå en del privata hot då, trots att det var en sak jag gjort på uppdrag. De som sedan följer med i drevet har inte fattat något här ännu. Det ser man på grattisarna. Folk som tydligen inte kan tänka själva 🤔
De flesta tycker säkert att jag fastnat i gammalt ältande, tycker att det räcker och att jag måste gå vidare. Och alla de andra som medlöpare, strutsar och kajor kan jag bry mig zero om. De flesta är jag ju bara glad att slippa. De skrattar jag mest åt. Men den som ligger bakom allt och aldrig syns kommer jag för alltid att hata. Hat är ett starkt ord men det är verkligen just så jag känner. Jag undrar hur många som vet vad den personen gör i sin tysthet. Hur många fler som jag finns det? (Jag vet ju några till) Vet familjen? Min man vet ju allt jag säger och gör eftersom vi delar allt. Han var med bilen på service och det verkar då inte så. Sa du inte att du aldrig får köpa bil där igen frågade jag 😂
Någon slags förklaring till varför jag tog det hårt fick jag ändå häromdagen. Hamnade på ett youtube klipp, ett inslag från något morgonprogram och det var otäckt när jag kände igen mig väldigt väl i dessa beskrivningar. ”De är lite mer sofistikerade i sitt sätt och arbeta än män, de sprider rykten och kan vända en hel grupp mot dig. De använder ofta en metod som heter gaslightning, dvs de får dig att tro att det är dig det är fel på. Då börjar man tappa fotfästet, det är en otroligt jävulsk metod”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar