Helgen

Så blev det äntligen helg, jag brukar inte ha något alls emot och jobba men den här veckan var jobbig. Om det nu var all oro eller allt stök för att komma in i rutiner med Vie vet jag inte. När fredagen kom som också var lång eftersom jag stängde så gick luften helt ur mig. Jag ville knappt lämna gården. Nu blev jag tvungen att hämta laddaren som jag glömt på jobbet och då släpade Stefan med mig att handla på en gång. Därefter försvann hela helgen i en kaotisk hjärnröra då jag blandat mina aktiviteter mellan datajobb, Vietid, promenader och landslagsuttagningar på liven. Datajobb i form av funkislistor som ska uppdateras på distriktets hemsida, klippa och klistra som inte kräver tanke. Matsedel och veckoblad likaså och en uppdatering av klubbens sida. Skönt med sådana göra uppgifter när den kreativa delen av hjärnan inte är med. På söndagen var Stefan till Stockholm på kalas så då kände jag mig som ensammast i världen. Vi hade tänkt ses och valla lite och så blev det inte nåt. Orkade knappt uppmärksamma mor på morsdag. En dag man helst glömmer. Tog en promenad och träffade på lite folk och sedan tittade Pia förbi med en snufflemat som vi kunde få låna. Så snällt att tänka på oss, Salsa testade och gillade den. 

Fullt upp

De ringde redan på måndagen och jag fick hämta hem Vie. Det var väldigt skönt, dels att det blev en måndag och att få hem henne såklart. Men att ha en sjuk hund är liksom inte bara det. Eftersom jag ju måste jobba så har det blivit väldigt tidiga mornar och fulla kvällar. Är ändå tacksam över att vi bor som vi gör och att det är rätt årstid. All träning skulle ha blivit så komplicerad med halka och inga möjligheter till vattentrask. Men sedan känner jag mig slut och ledsen emellanåt. Får peppa mig själv att jag är stark och att vi ska ta oss igenom det här med. Blir otålig och tycker det går för sakta framåt.

Helgen

Helgen blev väldigt konstig med Vie borta och allt som hade blivit ogjort. Vi hade ju tänkt släppa ut kvigorna på lördagen eftersom jag skulle ha tävlat på söndagen. Eftersom jag inte var i form alls för något sånt så blev det att fixa på lördagen för att ta ut på söndagen istället. Dessutom är Uno också halt 😞 och åka och tävla med bara pensionären kändes ju som lite slöseri med tid. På lördagskvällen var vi till skolan på soppa igen och i vanlig ordning drack jag för mycket vin. Det var Svantes egna trio som spelade så det var jazz i mindre format 😂 Tog en sväng till kaninerna, herrejösses vad de blivit stora (och många) sen sist. Var verkligen inte pigg sedan på söndagen. Som tur var kom det ett regn på fm så jag slapp sätta igång på en gång. När vi väl började på så tog det väldigt lång tid att få ut tjockisarna. De står ju på koplatser (uppbundna) eftersom de är för stora för ungdjursladugården. Det svåraste är att få dem att backa liksom. Släppte ut dem på åkern vid femtiden först. Så det tog hela dagen.

Omtumlad

Fy vilken pärs! De senaste två dagarna har varit de värsta på väldigt länge. På torsdagsmorgonen är jag uppe tidigt eftersom vi ska ha heldag vid bäcken. Jag har ställt fram ved och laddat upp. Släpper som vanligt ut hundarna på gräsmattan. Vie tar kurvan så dörrmattan flyger och tar stenbron i ett hopp och försvinner ut på gräsmattan (Som vanligt) Typ tre minuter senare öppnar jag och får se Vie ligga på gräsmattan. Salsa står och psykar henne liksom, smyger på henne. Ropar på Salsa och då ser jag hur Vie försöker dra sig fram på frambenen åt mitt håll. Hela bakdelen släpar liksom, jag bär in henne och hon säger inget alls. Skriker inte eller piper inte ens. Flämtar lite men verkar mest vara förvånad liksom. Eftersom det är så tidigt ringer jag distriktet och får vänta lite först eftersom om det är en smäll så kan de hamna i chock. Ringer upp igen efter en stund och får åka till Bollnäs. Jag är i chock och bara bölar, vet inte om det var att det kom så plötsligt eller vad. I Bollnäs kan de ju inte göra så mycket utan rekommenderar ett djursjukhus. Uppsala, Falun och Sundsvall nämns och jag säger att jag har lika långt till alla. De kommer tillbaka och säger att de pratat med Sundsvall och att jag får komma dit direkt. De sätter dropp på Vie och så far vi. När vi kommer till Sundsvall tas vi om hand direkt och de är jättetrevliga. Det är först när de börjar prata om skiktröntgen nere på stan och ev operation i Östersund som jag bryter ihop igen. Jag blir galet arg och försöker förklara att jag åkt två timmar norrut för att få en röntgen de kunnat gjort i Bollnäs. Veterinären är engelspråkig och förstår nog knappt vad jag svamlar om. Vad fan gör jag här? Jag blir arg och besviken på mig själv också som inte var mer närvarande på morgonen. Jag kräver där och då att de ska skicka mig någonstans där Vie kan få hjälp. Eftersom vi efter två veterinärbesök och 7 timmar inte vet något mer om orsaken till hennes tillstånd. Jag har dessutom inte ätit nåt och knappt varit på toa eftersom jag suttit med Vie hela tiden. De kollar upp var de kan remittera oss och vi får komma till Strömsholm. Transporterar Vie ut i bilen sätter mig i den och kör söderut. Stefan kommer ut till Tönnebro med lite grejer till mig. Kommer till Strömsholm vid 18.30 och blir inskrivna. Lämnar Vie i goda händer efter att veterinären lagt alla kort på bordet. Vad det kostar och att jag måste kunna ge ett snabbt besked i morgon om de ska gå vidare vid de olika möjliga scenariona. De pratar nästan bara pengar och jag förstår knappt vad de säger. Jag bokar ett hotellrum, köper äntligen något att äta. Jag är verkligen inte i form att köra någon mer bil. Är väldigt trött men behöver prata med någon så jag ringer runt till alla för att uppdatera. På morgonen ringer de och säger att de misstänker en sak och att de tänker ta reda på om misstanken stämmer. Det är en ganska omfattande bilddiagnostik de ska göra. Den kommer att ta tid och oavsett var vi landar så kommer inte Vie kunna åka hem. Jag far hem och har inte varit hemma jättelänge när de ringer och säger att de har en diagnos. De öppnar samtalet med att vi har goda nyheter. De har hittat något de beskriver som en brosktromb, det heter FCE i förkortning. Det ska inte opereras och eftersom Vie har känsel i båda bakbenen så är prognosen god. De tror att hon ska kunna bli helt återställd. Så klart är det lång rehab och en besvärlig väg tillbaka men livet kommer kunna vara bra sen. Jag blev så lättad. Jag har oroat mig så mycket och målat upp de värsta framför mig. Det hände så snabbt, det var så oväntat och jag led så mycket med Vie. Det var något med hennes blick när hon försökte kliva upp och det inte fungerade, stackars lilla kämpe 💕 Dessutom hatar hon att åka bil, Nu blir hon kvar över helgen och så håller vi tummarna att de får igång hennes kisseri och att hon slipper liggsår. Att hon får rätt smärtlindring och kan börja med ett rörelseprogram. Så att vi får hämta hem henne i nästa vecka. 

https://www.neurovet.se/fibrocartilaginoes-emboli-fce

Shit

Tiden bara rusar iväg nu och det händer stort och smått hela tiden. Våren kom lite av sig när det blev betydligt svalare igen och regn, väldigt välbehövligt sådant. Det var extremt torrt innan. Har inte alls tränat så mycket agility pgr av det, tappade sugen och hatar och frysa när jag tränar hund. Var till hundhallen en dag när det var vidrigt ute bara. Det tar emot liksom emot att vara inne i alla fall. Vattennivån är också återställd i sjön nu. Förra lördagen var det städdag på klubben och jag var upp en snabbis. För sedan for Anna och jag till Stocholm på Moneybrother. Fick ju det i födelsedagspresent av mina systrar i december. Sara blev tyvärr inte med. Vi parkerade och käkade hos Magda i Bergshamra. Det var kul och se hur de bodde och smidigt att ta sig in till dramaten med t-banan liksom. Det var en mysig show där han sjöng sina låtar från senaste albumet men också agerade mycket. Det var riktigt roligt faktiskt då han verkligen bjöd på sig själv och drev med sitt ego. Kom hem före halv ett på natten. På söndagen var det lydnadstävling först, Uno var ovanligt koncentrerad tyckte jag (det tyckte inte domaren 😂) men så har han ju inte sett Uno förr. Han blev frustrerad över att jag slarvade bort poäng genom att t ex berömma innan momentet var slut. Det kunde ju inte domaren veta att det var något jättestort att Uno plockade upp apporten och tog den till mig. Sedan blev det missförstånd på hoppet också men det fick han ju en tia på förra gången vi tävlade. Levererade lite hinder som klubben sålt. Superbra att få in 6500 på gamla hinder ju, Plockade ut lite nytt i stället. På eftermiddagen var Helen hit och både Vie och Kiwi fick valla lite. Vie var jätteduktig och mäktade med både att flytta dem och vända dem. 

Skön känsla

Det är så skönt att redan i början av maj vara klar med krattning och stängning. Har inte ens behövt slösa på några semesterdagar i år ju. Vi stängde det sista i helgen och gick ner mot ån. Usch vad bävrarna har förstört där nere. Trots att vi flyttat upp staketet säkert 20 meter så är det blött i några av fållorna. Det är liksom inga små träd de har fällt heller. Emil var hemma några dagar förra veckan eftersom han fixade pass. Vi hann knappt ses dock eftersom jag jobbade på torsdagen, vi grillade i alla fall på kvällen. Jonas kom också. På söndagen var jag anmäld till lydnadstävling i Edsbyn men eftersom Uno väckte mig innan klockan ringt genom att hoppa upp i sängen och kräkas så for vi inte. Vi har ju tränat lite dåligt också om jag ska vara helt ärlig. Det blev en heldag i fårhagen i stället. Först var Helen hit och knådade mina vrångskallar ett tag. Salsa fick också vara med på ett hörn. På kvällen sen for Vie och jag iväg till Helens får. Nu var hon supertaggad direkt från början, så roligt att se! Gulliga söta Vie. Vädret har blivit kallare och det har kommit lite regnskurar också. Det var nästan nödvändigt om vi inte skulle ha torkat bort. Salsa har fått låna Unos täcke eftersom hon är klippt och fryser lite. Har sålt mitt gamla tält och har en auktion på gång på hamla hinder på klubben. 

Härliga hektiska vår

Förra veckan var konstig då det var röd dag mitt i, 1:a maj på onsdagen. Då hade vi tunnelrace i Hallen, det var supermysigt och det dök upp 20 stycken. Liza hade ritat banan och det gick superbra allt. Det var en mysig dag med kämpande förare och gulliga hundar. Vi lunchade på Hambo eftersom Emil kom med tåget då. Jag var till Hallen efteråt och körde banan med alla tre, Vie var bäst. På sista april (dagen innan) struntade jag i majbrasor och annat och for till Helen och vallade. Så kul att se hur fort Vie tände till på fåren. Hon är så fin, tror hon växte 1/2 meter när vi var där. Efter att Helen var hit och vallade in mina så har vi också kunnat pilla lite själva. Dagarna har varit härliga med promenader blandade med nytta. Jag plockar lite staket nere vid sågen. Vi har också stängt en del. Det känns verkligen som om det är ovanligt under kontroll ändå. Färdigkrattat, agiltybanan ute och snart färdigstängt. Det känns superbra att faktiskt ha lite tid till annat också. Det har vi nästan aldrig haft förr. Har också shoppat loss, tyckte jag behövde ett nytt fint turkost tält. Sele till Vie och Eva-Marie V bok. Har även köpt mig ett par nya springskor fast de har jag inte köpt av Hansesgården.