torsdag 11 oktober 2018

Agility VM

Vi drog till Kristianstad där Sverige arrangerade VM för första gången. Vi (Sara och jag) for tidigt på torsdagen härifrån för att möta upp de andra (Karin, Gunilla och Anna) på Gävle Bro. Med full bil drog vi liksom söderut mot Skåneland. Ett tankstopp och ett matstopp senare så hittar vi till vår lilla stuga i Hanaskog. Den var verkligen liten och sned, det kändes som om man var på en båt eller i lustiga huset. Eftersom tävlingarna fortfarande pågick så hann vi åka till arenan och se small laget ta ett silver. Så himla roligt! Var och handlade innan det blev surr, säng och sova. Vi sov som stockar utom Gunilla som hörde hasande steg i köket 😳 Vi körde liksom samma rutiner varje dag sedan och vi har sett väldigt grym agility. På lördagen hann vi med att kolla in lägsta punkten, så vi fick lära oss lite också. Vi har  surrat och skrattat väldigt mycket, jag är så glad att vi kom iväg. Nästa år ska vi inte glömma tejp, nu löste det sig ju ändå pgr av en snäll finne. Det var sjukt många där, flera träffade jag inte ens. Vissa blev vi tvungna att leta rätt på, det blev tyvärr efter barbesöket så nu är det lite oklart ifall vi beställt varsin terriervalp. Handlade lite småsaker som en mössa och ett ulltäcke. Vi träffade folk man inte träffat på väldigt länge också och det blir lite märkligt då de frågar mig om vissa personer. Om de är där och varför de inte är det. Jag försöker att krångla mig ur och inte svara på såna frågor för jag har ju verkligen ingen koll på de där sex längre. Jag vet heller inte hur jag ska förklara varför jag inte har någon kontakt med dem. Det hade nästan varit lättare om jag visste vad jag hade gjort dem. Men om jag någon gång försökt att förklara så skrattar ju bara folk åt mig. På söndagen hjälpte Sara till att leta efter den Columbianska hunden som är på rymmen. Tydligen så håller hon till på samma område i alla fall. Hoppas de fångar henne snart ❤️ Söndagens finaler var helt galna, de var så fantastiskt duktiga. Mediumhumdarna imponerade och även italienaren som vann båda loppen för large. En ryss som körde distanshandling på världens mest lyhördaste vovve. Galet att man kan lära en hund sån självständighet. Vi for hem före 18, jag orkade köra hela vägen hem och vi kom hem vid tre. Det var väldigt skönt att lägga sig i sin egen säng då. Tur man var ledig på måndagen. 






























Inga kommentarer:

Skicka en kommentar