Lycklig, ledsen, arg och förvirrad

Jag känner överlag hur jag flyger fram lite lättare nu i livet. Jag behöver inte diskutera eller ens prata med vissa för sedan de där som inte gillar mig eller nu ska jag använda rätt ord: sedan de där som mobbar mig visade exakt var de står så behöver jag inte ens bry mig om att de finns. Jag behöver inte vara social och trevlig eller ens svara på tilltal om jag skulle träffa dem. Jag kallar det mobbing för det är väl egentligen det korrekta uttrycket när flera går ihop mot 1. På skolan ska vi lära barnen att säga ifrån och våga beskriva sina känslor. Vi arbetar hårt för att motarbeta kränkningar av olika slag. Vi försöker också lära de barn runtomkring hur de ska kunna göra. Att säga ifrån när de tycker att någon blir utsatt. En vän beskrev det som att: Om dessa människor gick i skolan så skulle man ta ett ordentligt snack med deras föräldrar. Det svåraste för mig har hela tiden varit att jag vill ha en förklaring, jag vet nämligen inte vad jag gjort. När jag frågat har jag inte fått trovärdiga svar eller inga svar alls. Folk bryter kontakten med mig som om jag dräpt deras katt och jag vet inte vad jag gjort. Då förstår man det ologiska i det. Jag förstår det verkligen inte! Att skaffa sig ovänner för livet för att man ogillar något jag ska ha skrivit eller att man har olika åsikter i några frågor. Det är också dom som väljer att ta avstånd från mig först. Jag bara konstaterar att vissa kan man verkligen inte diskutera med och till slut bara gör slut för gott. Ingenting kommer någonsin få mig att förlåta vissa av dessa och jag förstår verkligen inte vad de ska ha att vinna på att bli osams med mig eller inte rekommenderad av mig tex när jag får frågan om Hundhallen håller kurser. Fast det är ju som sagt inte mitt bekymmer, det är ju ett val de aktivt  gjort. Jag skulle aldrig, aldrig nånsin behandla någon jag hade minsta intresse av att ha kontakt med framöver som de har behandlat mig i alla fall. Och jag har lovat mig själv att inte fundera så mycket på orsaken bara konstatera att de gjort det valet. Jag lider ju ingenting av det egentligen bara skönt att slippa vara trevlig. Jag har folk i min närhet som kämpar med svåra sjukdomar och stora livsavgörande beslut. Någon förlorar till sist kampen och somnar in, världens finaste person ❤️ Jag har också mist min son, ett helvete jag har tagit mig igenom. För mig är hela den här grejen som hänt i år en bagatell. De gör det till en skitstor grej. Vi är mil ifrån varandra när det kommer till det. Det är också då jag börjar fundera över deras intelligens, då de inte verkar kunna räkna ut konsekvenser av sitt handlande. Fast det är ju inte heller mitt bekymmer. Jag kan när som helst ställa upp och stå till svars för mina handlingar.

Tur jag har andra t ex fyrfota vänner!