Tävling och illamående

Tog en liten agilitysemester med mina fina hundar, det var Frövi som arrangerade. Eftersom det var ganska långt att köra hade jag redan bokat boende för två nätter. Upplägget var dock sånt att jag lätt hade kunnat köra ner på lördagmorgon. Fast å andra sidan fick jag ju mysa lite av den fina staden Arboga och hotellrummet med 3 meters takhöjd. Hann även med att jobba lite. Dessutom spöregnade det på lördagsmorgonen. Tävlingen var vid Fellingsbro. Träffade direkt på Liza och fick härligt sällskap av Olle hela förmiddan. Härligt att ha oförstörda barn att diskutera med 😃 Tävlandet gick ganska bra. Uno kom 4:a och fick sista pinnen i agilityettan och Salsa vann en hopp 2:a. Det var väldigt surt på det sista loppet med henne också. Vi gick ut som absolut sista ekipage och det var ordentligt mörkt. Hon gjorde ett jättefint lopp och tog alla kontaktfält men missade slalomingången. Skyller på mörkret jag! Var på hotellet igen vid tio, nattrastade någon gång efter ett. Kunde sedan inte sova antagligen på grund av att jag låg och funderade som jag brukar men det var också ett himla liv på hotellet rakt under mitt rum. De satt och garvade till tretiden. Samma upplägg på söndagen gjorde att jag kunde sova länge och ta det lugnt. Det gick inte lika bra på tävlingen men de gjorde otroligt bra grejer alla tre. Sedan kan ju inte de rå för att de har klantig matte med sig. Struntade i sista agilityloppet med flickorna eftersom det skulle bli så sent. Kom liksom inte hem förrän tio ändå. Pratade i telefon hela vägen hem så resan gick ganska fort ändå. Stackars mina vänner som får stå ut med mitt ältande. Vad det gäller mina icke-vänner så gjorde jag mitt bästa för att slippa se dom. Pratade bara med den som jag faktiskt kunnat prata med under hela våren. Men eftersom hon också visat helt klart att jag inte är någon vän att behålla på sistone så blev jag bara förbannad av att prata med henne. När en av dom spricker upp i sitt största leende och hejar då upptäcker jag att jag känner nåt som liknar hat för första gången. Jag blir ordentlig omtumlad av det för det är verkligen nåt nytt för mig, att känna så. Men just det sveket känns för stort för mig att förstå just nu. Hur man kan plocka bort en vän på Facebook utan förklaring? Det är ju inte precis som att någon städat sin vänlista. Jag räknade i alla fall de två som gör det till mina närmaste vänner. Det är fysiska vänner, folk jag rest på VM resor och tagit SM medaljer med. Jag vet också exakt när de gör det. Är på en tävling och pratar med X som är precis som vanligt, vi pratar om att hen är på väg hem och inte ska tävla mer. Den andre filmar ett lopp på mig och skickar över på whats app. Veckan efter åker jag och tävlar i Häverö och det går riktigt bra för mig. Det är i början av juni och tiden för årsdagen och Olles födelsedag. Någon funderar om X tappat bort gilla knappen och då är jag bortplockad. Bland 670 vänner så är man ute i kylan och just den helgen också. Visst får människor bestämma själv vilka vänner man ska ha på Facebook men efter 20 års fysisk kontakt så kanske man  kunde ha fått någon slags förklaring. Vi har inte setts sen dess och mer än två månader senare spricker X upp i ett leende när hen möter mig nu i helgen. Jag ville bara spy och illamåendet hänger fortfarande kvar.