Tävlingsdebut

Alltså för mig som tävlingsledare gick galant, jag kände mig helt lugn hela dagen. Då är det värre när jag är utlämnad till någon annan. Nu var det ändå bara Liza och jag som hade det övergripande ansvaret men då har man ändå kontroll. Det som var lite spännande är ju när man ska köra tävlingsprogrammet själv och inte ha någon att fråga. Men allt flöt på väldigt bra, vår funktionärsstab kändes trygg och stabil. Tack allra mest till Karin och Erik som kom från utsocknes bara för att hjälpa till. Det är guld värt och ha såna vänner runt sig när man kastar sig ut i nåt nytt. Vi har ju fantastiska möjligheter på vår klubb ändå då ytorna är galet stora med plats för husvagnar, husbilar och parkering utan p-vakt. Vädret var bra och de tävlande trevliga och hundarna söta som socker. Jag njuter varje gång vi sätter på sidorna på våra hinder, de är så fina. Det var ju Sara som gjorde de där för ett antal år sedan och de kommer vi inte byta ut i första taget. Tur att det inte är förbjudet ännu med den sortens hinderstöd. Jag älskar vår bana, tycker den har egen karaktär och är den snyggaste jag har sett. Nu hade vi också bara antisliptunnlar och rejält med jennybags som höll de på plats. Nu blir nästa grej att byta ut klätterhindren men det får ta den tid det tar. I och med vår tävling var också jubileumsveckan inledd, nu blir det en del hundaktiviteter framöver. På kvällen var jag väldigt trött men eftersom Emil skulle ha skjuts till Bollnäs så tog vi hem Hallens klätterhinder direkt. Eftersom vi skulle flytta kvigorna så var jag tvungen att plocka ner några elnät. Passade på att halma, ge dem hö och byta vatten också fåren alltså. Sen eftersom Stefan skulle hämta bröllopsgäster på Kungsholmen på natten så tog vi kvigorna över vägen på kvällen. Då skulle vi slippa kliva upp fem, just den tanken med sovmorgon var bra. Men galet vad de sprang, de trodde det var party liksom alla 29. De brukar inte vara så krångliga annars när vi tar de på morgonen.