Den där Snoddas

Alltså säga vad man vill om den hunden men han märks då här hemma. Den här veckan har han attackerat gubben två gånger. En gång petade Stefan honom på tassen, vilket resulterade i en attack mot ansiktet. Nästa gång råkade han kliva honom på svansen, varpå foten fick sig en omgång. Allt som oftast ligger han och piper och tittar in under soffan. Det kan vara ett ben som åkt under eller ett chips men oftast är det ingenting. Vi har en grind in till rummet om den är stängd sitter han antingen utanför och piper (vill in?) när han kommer in sitter han här inne och piper (vill ut?). Egentligen så tror jag att han protesterar mot att grinden är stängd. Han är i alla fall väldigt svår att förstå sig på. Dammsugaren jagar han ju som han alltid gjort fast nuförtiden jagar han sopen också. Jag måste stänga in honom när jag städar för han skäller absolut hela tiden. En kväll stod han och pep i öppna spisen, då visste jag inte alls vad han ville. Men det är liksom som att ha tjatiga barn omkring sig till sist hör man inte. Han har gått upp lite i vikt också men det kan man väl få när man snart fyller 12 år. Sen kan han ju vara ganska söt också när han sover. Ikväll ska vi klippa klorna, det blir roligt. Han är av den sorten som morrar bara man pratar om att klippa klor. När man klipper går det oftast bra om man bortser från att han visar hela tandraden under tiden.