När man kommer på årsmöte och det första någon frågar är: är det lugnt på klubben nu? Då förstår man att nästan alla utanför i alla fall fattat att vi haft det stökigt i år. De som har varit nära inpå de verkar inte tycka att folk har betett sig konstigt dock. De som vet på vilket sätt det gått till har inte ens mod att säga vad de tycker. De tar folk i försvar som ljuger, hotar, stänger ute och kränker andra människor. Väldigt märkligt det där och nåt jag förmodligen aldrig kommer att förstå. Fast nu kan vi kan ju å andra sidan glatt svara att det är lugnt. Att den dåliga stämningen vi hört så mycket om i flera år också verkar ha flyttat ut. Tror den drog till skogs eller nåt. Faktum är att vi skiter i åt vilket håll den försvann, det viktiga är att den gjorde det. Den dagen det stod klart så firade vi till och med här hemma, med tårta!
Jag tog också hem blommor åt en avgående ur styrelsen men fick adoptera dom med motiveringen att ”du förtjänar också en bukett blommor” Det ska gudarna veta! Att jag förtjänar blommor bara för att jag säger vad jag tycker och inte ljuger. Jag tycker det är vanligt hyfs men det är det visst inte för andra. Med hopp om att ändå förstå mig på så har jag gett mig på uppföljaren. Jag känner mig positiv så här långt. Inte till att förstå folks beteende men att förstå det jag blivit utsatt för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar