Nu har jag läst ut den här boken men inte har jag blivit något klokare precis. Jag undviker för det mesta det som har med de där idioterna till föredetta vänner att göra. Men kunde inte låta bli att kolla på en gammal grej över hur allt faktiskt började. Det är sms konversationen mellan Thomas och mig ang den där kursen. Den som får mig att tycka att man inte kan annonsera den i en stängd grupp på Facebook. Jag ifrågasätter det eftersom jag vet att den bokas i klubbens regi. De säger sedan att den arrangeras privat, både dom och jag vet att så inte var fallet från början. De ändrade det för att jag kritiserade det. Om de ljuger för att framställa sig själva som bättre än vad de är eller om de bara är ointelligenta vet jag inte.
Men jag tycker det känns som samma falska marknadsföring på deras hemsida nu. De beskriver sig själva att de ”vill följa agilityns utveckling och hänga med i nya tekniker och tankar” Det blir jättekonstigt för mig eftersom jag kämpat ett helt år med att försöka utveckla agilityn på klubben. Tex med att anpassa hindren till nya reglerna. Jag har också upplevt att de direkt motarbetat det. Att de skulle vara moderna och i framkant vet jag inte vad de har fått ifrån. Och det är som att säga att det är då inte det som vi kommer ifrån. Då är det ändå jag som tagit hit några av Sveriges bästa instruktörer på sista tiden. Som dessutom flera av deras sk ”tävlingsekipage” får ta del av för en väldigt bra peng, plus minus noll liksom. Kurser som jag arrangerar helt ideellt. En sak som upprörde vissa väldigt mycket förra året, den skulle då aldrig mer engagera sig eftersom det blev så mycket tjafs (När jag ifrågasatte hur man annonserade en kurs i klubbens regi)
Å just det att bygga Hall är väl heller inte utvecklande för agilityn i området. Det känns verkligen som att jag är den bakåtsträvande i sammanhanget. Sen att de inte ens kan hyra här längre sedan de tog bort mig som vän på fb och sådär. Vet inte om de tror att de straffar mig på det viset. Fast då kan jag meddela att vi haft bästa säsongen i Hallen redan nu och då är det ändå bara början av mars.
Jag ville också utveckla bredden genom att försöka få igång kursverksamheten. Blev direkt motarbetad i det också, det behövdes nämligen inte för det erbjöds så mycket kurser på annat håll. Detta är den brinnande frågan där någon och jag varit mest oense. Jag har nämligen hävdat att ideellt arbete ska vara lika för alla oavsett vilket jobb man har. Och dennes kommentar i ett mail ”att man måste ju få tycka olika och ändå kunna enas” det gäller ju bara om man tycker som den.
Jag ville gå tävlingsledarutbildningen och frågade sittande om hjälp. Fick till svar att det gick inte alls för den var inte insatt i nya systemet. Den var dessutom avauktoriserad (vilket den heller inte var) Denne kan nu helt plötsligt vara tävlingsledare igen, då de ansökt om officiell tävling. Vilken jag i och för sig skrattade så jag nästan dog när jag såg var den skulle vara. Det ridhuset har under de åren jag varit aktiv (20 år) ratats som tävlingsarena. Vi har haft tävling i typ alla ridhus runt omkring men inte där. Inte ens när vi hade en deltävling i Folksam cup tyckte vi det dög. Jag har inte tränat där sedan vi byggde Hallen. Snällt i och för sig att de arrangerar klass 2 åt mig, synd bara att jag inte tävlar där. Äckligt, skitigt och otrevligt och jag tycker att underlaget är direkt dåligt och då menar jag för hundarna. Det är ju också väldigt intressant att de helt plötsligt vill arrangera tävlingar. Styrelsen frågade om de inte kunde tänka sig det i början på året. Eftersom agilitysektorn lagt en minusbudget på två år i rad och man tyckte att man kanske kunde tjäna in sina egna investeringar. Men ingen hade då tid eller lust att engagera sig. Dessutom måste man visst investera i massor av nya hinder. Vi arrangerade sedan (efter de fem klivit av) två tunnelrace som vi kunde köpa sandsäckar och ny tunnel för.
Jag ville också ändra kriterierna för årets hund då jag tyckte att det var fel att man ska få tävla om dem bara om man är i klass tre. I den diskussionen ingick flera av deras sk tävlingsekipage för mindre än två månader sen i vår sektorgrupp. Nu har de hoppat med i deras fina och demokratiska aktivitetsgrupp. Så varför bry sig om årets hund om man ändå inte ska vara med sen?
Här kommer Svenska Agilityklubben in. Hur har de tänkt när de låter en liten utbrytargrupp (av missnöje) få starta upp en aktivitetsgrupp. Med för mig dessutom oklar gränsdragning mellan någons företag. Aktivitetsgruppen saknar både adress och ekonomiska ansvariga. Nu vet inte på vilka kriterier man får starta aktivitetsgrupper. Tänk om vi i Kilafors vill dra igång är det bara och göra det då? Det var ju inte så att alla agilityaktiva lämnat BK, vilket är fallet på andra många ställen. Vi har däremot en bra agilityverksamhet på väg upp i vår klubb. Den har i och för sig varit lite vilande ett tag men det beror på att två av de där fem suttit i sektorn och inte orkat gjort något. Vi har en styrelse som vill att vi utbildar oss och betalar våra utbildningar till tävlingsledare och instruktörer. Men att de där får starta utarmar ju BK lite då de ju tar flera av våra fd agilityaktiva med sig. Jag vet ju inte hur var och en tänker med medlemskapet men det verkar ju som om att de inte ska tävla för oss i alla fall. Jag är ju också medlem i Svenska agilityklubben och jag tycker inte det är rätt att utarma lokalklubbars breddarbete för att stötta små aktivitetsgrupper. På lång sikt kommer det bli förre tävlingsarrangörer då.
För agilityverksamma som kan nyttja allt så är det ju kanon då de kommer ha många arenor och många aktiviteter att välja på. Jag gillar att det blir fler tävlingar så som det här har utvecklat sig så är det vinnande för alla. Men jag känner också dessa sedan gammalt och vet att de kommer inte finnas kvar för alltid. På Bollnäs BK firar vi 70-år i år. Vi hade 27 stycken besökare på årsmötet, har haft det ganska lätt att fylla sektorer och fått en bra styrelse. Bollnäs BK kommer finnas kvar.
Jag säger som en nära vän, det är väl kanon att man startar egen agilityklubb. För är man ändå bara intresserad av agility så kanske inte brukshundklubben är rätt plats. Men man ska då inte skylla på att det är tjafs därifrån man kommer. Om målet ändå var att starta en egen klubb så är det ju väldigt tråkigt att det ska gå till på det här sättet. Redan i januari tycker jag att det känns som att vi bara arrangerar grejer för oss själva. Att det inte är rätt sätt för mig att arbeta för agilityn i klubben. Jag säger det också, erbjuder mig att kliva av. Det är ju större delen av den sektorn som nu är aktivitetsgruppen, så det verkar som en krånglig väg att gå. Bara det att det har blivit så känsligt eftersom alla runt vet att det ligger en ganska obehaglig konflikt bakom. Men jag är jätteglad för deras skull och inte arg på någon förutom de där sex.
Men att man sedan ska skylla på mig för att få ändan ur och starta egen tycker jag är lågt. För att använda ett uttryck som Olle använde ofta "onödigt lidande" Så tycker jag att det är just hela den här härvan är: onödigt lidande för mig i första hand. Det är inte kul att vara utfryst av hela sin klubb som det var på tävlingen i Gagnef, då de lägger upp bilder och skriver "mys med Bollnäs gänget" och taggar alla utom mig. Då var jag i och för sig mest förbannad för att de utger sig som att vara vår klubb liksom. Nu har jag klarat mig väldigt bra ändå eftersom jag inte tagit åt mig särskilt mycket av deras påståenden om mig eftersom jag vet vad jag sagt, gjort och skrivit. Jag har till och med turen att ha allting dokumenterat. De gånger jag funderar på om jag ändå kan ha varit sådär hemskt som de påstår så kan jag gå tillbaka och läsa mail och inläggstrådar. Då ser jag att jag varit fast i mina ståndpunkter hela tiden och att vissa av dem vänder kappan efter vinden precis som det passar. Jag ångrar verkligen inte att jag lyft det och skrivit om det, eftersom jag på grund av det fått kontakt med två stycken som varit med om samma. Bara det att de la locket på och nämnde det aldrig för någon. Men Bollnäs är inte särskilt stort och nu vet i alla fall några fler om det. Det har heller inte varit lätt för styrelsen som fått en del påtryckningar om att de inte gör något åt problemet, dvs mig. När de kallar till ett möte för att diskutera huruvida deras anklagelser stämmer då vill ju ingen från avgående sektor delta. Då har ju de försökt kan jag tycka. Deras anklagelser står ju alltid emotsagda liksom, de verkar komma undan gång på gång utan att stå till svars för vad de gör och säger.
Nu när jag sitter så här i efterhand och analyserar det som hänt så står det bara klart för mig hur många idioter det finns här i trakten. Då menar jag i ordalag att jag inte förstår mig på dem. De verkar nämligen bli fler och fler, eller också är de bara rädda och då tror jag inte på att det är för mig som det påstås. Vad det gäller klubben så har vi det jättebra där nu för tjafset var liksom dom. Tjafset försvann med dem och luften går liksom plötsligt att andas där. Fast det fattar dom inte heller och jag tar tillbaka allt jag skrivit om att de skulle vara onda. Jag tror numera bara att de är riktigt ointelligenta, de verkar inte kunna sammankoppla tex handling och konsekvenser. Nu är jag bara så tacksam och glad att jag slipper ha med dem att göra någonsin igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar