Snön skogen skaren

Den här veckan hände något alldeles underbart. Det började töa så pass mycket på dagen och samtidigt var det riktigt kallt på nätterna. Om man promenerar på morgonen så för det en fin effekt. Den här veckan var första gången på säkert tre månader som hundarna kunde sträcka ut och verkligen springa. Det var heller ingen vass skare så det fanns inget sånt att oroa sig för heller. Jag kunde häromdagen ta mig till vår andra del av skogen och kolla på avverkningen där. Jag har bara kunnat gå en kortare upptrampad stig under hela vintern. Om man blundar så kan man nästan dtömma sig bort att man bara går rakt ut i ingenstans bland blåbärsriset. Att hundarna kände sån otrolig frihetskänsla det förstår jag men jag kände verkligen det samma. Jag brukar inte vara grinig utan brukar mer konstatera när det snöar att då blir det pulsträning i några dagar då. I år har det bara varit pulsträning, i tre månader! Det är som om man skulle simma dem varje dag liksom. Andra ställen som plogade vägar har heller inte varit helt bra att släppa loss på liksom, det har varit halt och isigt. Men mest har det varit lite ny snö att pulsa i varje dag. Jag har börjat se på Salsa att hon har jobbigt med det här, både snön och halkan. Hon är liksom inne på sitt nionde år och hon har sina tre dåliga tassar (tår) som inte gillar det här underlaget.