Det blir bättre

Hade en riktig skitkväll i onsdags. Emil skulle ju komma hem så jag var uppe och städade på översta våningen. Städade även Olles rum där kalendern från 2014 ligger där bredvid hans laptop som ett minne över när det tog slut. Jag börjar på nåt sätt vänja mig vid tanken att han inte är här. Men en del dagar så kommer det över mig. Oftast utan förklaring men det kan vara nåt sånt litet som att städa ett rum. Frågorna som alltid ligger där och pyr poppar upp. Vad hade vi kunnat göra annorlunda? Vi har ju misslyckats med det viktigaste, att ge vårt barn livslust och hopp. Vem är jag att klappa mig på axeln när jag ser att de andra två utvecklas när vi misslyckats med en? Satt sedan och plågade mig med hans spellistor på Spotify. En riktig skitkväll. Tur att Emil kom hem på torsdagen och muntrade upp livet lite. På fredagskvällen var han borta men då kom Jonas och kollade på fotboll. Härligt med lite folk i huset! Allra helst eftersom gubben somnar på fem minuter i soffan.