Doktor trög och helg

Eftersom jag varit hemma i sju dagar och behövde läkarintyg från torsdagen så ringde jag hälsocentralen på onsdagen. Det var faktiskt inte att tänka på att jobba eftersom jag fortfarande hade hosta och var väldigt trött. Jag behövde liksom vila i två timmar när jag varit uppe i en halv. Man känner sig själv ganska bra och jag brukar verkligen inte ha så dålig ork. Dessutom har jag varit tokhes ända fram till onsdagen. Hur som helst så har de ingen tid på torsdagen så jag får komma på fredagen i stället. Jag får inte träffa samma läkare som förra gången och den här han verkar vara inställd på att folk inte vill jobba. Så han frågar först, vad är ditt problem? Ja, att jag behöver ett sjukintyg  säger jag, från igår. Varför jobbade du inte idag då? Jamen jag är ju inte riktigt pigg än. Vänta jag ska undersöka dig, säger han. Ja, fast det behöver du inte jag vet redan att jag är förkyld säger jag. Fast han lyssnar på mig i alla fall och tittar mig i halsen. Sedan frågar han igen varför jag inte är på jobbet. Jamen jag är ju inte bra än. Fast sånt här brukar ta en vecka att bli bra, säger han. Ja, fast jag sprang ju inte till er första dagen jag var dålig, jag har ju varit sjuk i över 14 dagar. Dessutom sa den andre åt mig att inte använda rösten och jag är musiklärare, vet du vad en sån gör? Han tittar på mig som att han inte förstår just nånting. Allra minst verkar han förstå varför jag är där. Alltså att man ska behöva sitta och förklara att man inte känner sig pigg för en som redan har förutfattade meningar om mig. Han kan väl bara titta i journalen så ser dom väl att jag aldrig varit sjukskriven förr. Tror bara det var vid min knäoperation när jag var nitton år. Inte vid de båda operationerna vid bröstcancern eller vid de fem veckornas strålning heller. Hur som helst så får jag till sist det där intyget där han sjukskriver mig torsdag och fredag. Det står ua på andning och baserat på hans otroligt grundliga undersökning så står det "fortfarande lite trött" som orsak till sjukskrivningen. Så hela helgen när jag hostat och snorat så har jag gått och tänkt på vad jäkla bra kroppen är på att simulera. Har i alla fall orkat lite mer för varje dag nu. På natten till lördagen hade det hänt nåt märkligt. En räv hade missat när den hoppat över mitt elnät och trasslat in bakbenet. Antagligen sprattlat i panik och dött av stress och ström i kombination. Alltså allt kan ju tametusan hända, stackars räven. Vi åkte och hämtade mina nya tackor i Belsbo, lunchade på Hambo innan. Jag gjorde även i ordning fårhuset. Så på kvällen var jag riktigt slut. På söndagen var jag ganska seg igen men orkade i alla fall sortera tvätten, sjöng lite för första gången på länge och rösten höll. Idag har jag förberett för att de andra fåren ska komma hem. Vi har kört hem höbalen så de borde ju knalla hemåt när de blir hungriga. Jonas kom hit fick ett par vantar som jag stickat (han fick bruna) och en matlåda. Han hittade en massa gamla hockeyprylar så nu blev det lite undanröjt då. Bland annat en stor trunk som stått och tagit plats tog han med sig. De ska visst spela nån hockey bockey i vinter. Gick till Hallen och tränade lite med dogsen, hann få lite hjälp och träna lite med Helen och Liza innan de skulle ha kurs. Hundarna var lyckliga, det var längesedan vi tränade agility nu. Nu håller jag bara tummarna att det är på väg att bli bra på riktigt.