Meddela summa för hotell så betalar jag bums! eller Karin är bästa reseledaren!!!!¨ eller när någon svarar på min fråga ang hotellrummen ¨Ja det var det jag blev lite orolig över, att behöva dela rum m Karin!!!! 
¨ Blir tvungen att kontakta min namne lite söderut för att få stöd, det är nämligen bara henne jag har kvar numer som vän från den gruppen. Tre av dem har vänt mig ryggen och det som är absolut värst är att jag inte finner någon orsak. Som tur var så har jag ju en kvar att ventilera med som upplevt samma som mig och varit med. En som bekräftar att de inte är några att lägga energi på, inga riktiga vänner gör så. Man gör faktiskt inte så alls om man har några ambitioner att någonsin kunna umgås med någon igen.Det som också retar upp mig nu är också hur dessa utan att reflektera över vad de faktiskt har ställt till med t ex gratulerar en av syrrans ungar i ett inlägg. Syrran vet vad de gjort mot mig och står ju med mig i alla lägen. Att de har exkluderat mig innebär ju faktiskt också att det följer med en del folk. Tror inte de någonsin kommer att bli inbjudna på någon soppa eller filmfest på Lilltjära Gamla Skola igen. Eller att vi ska mötas på badminton! Inte heller kommer ju Stefans kusin att vilja hänga med dem nåt mer. Hon har ju hållit med mig sedan i januari då jag reagerar på saker som händer inom sektorn. Hon förklarar nämligen att hon inte tänker sitta i sektorn och att det låter väldigt konstigt om hon inte skulle få träna å klubben hinder. Hon har nämligen just börjat tävla för oss och fick ju träna hos oss när hon tävlade för annan klubb. Hon kommer ju inte direkt vilja hänga med dem nåt mer heller. Det blir så otroligt många ringar på vattnet och det gör mig förbannad. För vilka är de som får sitta och styra över relationer som sträcker sig flera år tillbaka i tiden. Saker som blir tydligt ända upp på Sävstaås när några ska träffas i ett helt annat sammanhang. Eller när jag träffar någons svärföräldrar i somras på allsång. De spricker upp i ett stort leende och frågar "hur är det med dig?" Jag vill bara skrika ut det jag har inom mig men jag svarar "jo, tack bra". De här personerna har jag känt sedan tiden i Bollnäs Ridsällskap. De var ponnyföräldrar, liksom mina föräldrar och Stefans föräldrar. Vi har en relation som sträcker sig tillbaka till 80-talet. Långt innan den ens flyttat hit, den som genom ett klick på datorn där i början av Juni startar allt. Jag har många vänner på fb som jag bara känner lite flyktigt och jag har en del vänner i riktiga livet som inte finns på fb. Men när vänner i riktiga livet tar bort en på fb som vän så tolkar jag det i alla fall som ett tydligt "dra du åt helvete". Vilket blir väldigt konstigt när jag åker på SM, jag undviker nästan alla som jag känner för de har nämligen bett mig dra åt helvete. De vågar inte göra det så att alla vet utan bara så där i smyg så jag ska känna mig utanför. Jag lever under huvan hela sommaren, de sitter nämligen i grupp och jag är den som är utfryst. Så när jag åker till Munkfors och tävlar så är det bara för att jag har tittat på kartan och valt en tävling så långt från den tävlingen där jag vet att de ska vara. Men ändå efteråt på klubbens fb sida när de lagt ut en bild på mig så gratulerar den här personen mig. Både hen och jag vet att den tagit bort mig som vän och jag tolkar det bara som att det ska inte synas utåt att det är hen jag är arg på. När hen och hens vän satt där och gjorde det valet att ta bort mig som vän så borde de väl kunna tänkt ut att det kan få konsekvenser. Här hemma får det ringar på vattnet ganska snabbt eftersom min man påpekar att det är tur vi nyss bytt bil. Han har nämligen tappat sugen på att köpa bil på ett visst ställe nästa gång. Tidpunkten för när de gör det gör det hela lite värre och det har jag bloggat om förr i augusti.
"Pratade i telefon hela vägen hem så resan gick ganska fort ändå. Stackars mina vänner som får stå ut med mitt ältande. Vad det gäller mina icke-vänner så gjorde jag mitt bästa för att slippa se dom. Pratade bara med den som jag faktiskt kunnat prata med under hela våren. Men eftersom hon också visat helt klart att jag inte är någon vän att behålla på sistone så blev jag bara förbannad av att prata med henne. När en av dom spricker upp i sitt största leende och hejar då upptäcker jag att jag känner nåt som liknar hat för första gången. Jag blir ordentlig omtumlad av det för det är verkligen nåt nytt för mig, att känna så. Men just det sveket känns för stort för mig att förstå just nu. Hur man kan plocka bort en vän på Facebook utan förklaring? Det är ju inte precis som att någon städat sin vänlista. Jag räknade i alla fall de två som gör det till mina närmaste vänner. Det är fysiska vänner, folk jag rest på VM resor och tagit SM medaljer med. Jag vet också exakt när de gör det. Är på en tävling och pratar med X som är precis som vanligt, vi pratar om att hen är på väg hem och inte ska tävla mer. Den andre filmar ett lopp på mig och skickar över på whats app. Veckan efter åker jag och tävlar i Häverö och det går riktigt bra för mig. Det är i början av juni och tiden för årsdagen och Olles födelsedag. Någon funderar om X tappat bort gilla knappen och då är jag bortplockad. Bland 670 vänner så är man ute i kylan och just den helgen också. Visst får människor bestämma själv vilka vänner man ska ha på Facebook men efter 20 års fysisk kontakt så kanske man kunde ha fått någon slags förklaring. Vi har inte setts sen dess och mer än två månader senare spricker X upp i ett leende när hen möter mig nu i helgen. Jag ville bara spy och illamåendet hänger fortfarande kvar"
Jag skickar då detta till min vän:
Jag tror jag kommit på vad som gjort mig mest ont nu faktiskt. När de två tar bort mig som vän så finns det liksom inte ens i mitt medvetande, i min repertoar att man kan göra något sånt. Jag skulle nog förmodligen inte göra så mot min värsta fiende. Det fanns inte i mitt register innan den här sommaren. Jag tror att jag i grunden har tappat tron för mänskligheten. Därför jag tar så illa vid mig att *** säger en sak till mig och sedan handlar som om hen ingenting vet.
Min vän svarar:
Jag klandrar dig inte. Men jag tycker att det är otroligt tragiskt att du tappat tron på mänskligheten. Och framförallt hoppas jag att du får tillbaka den! Att det inte ens fanns i din värld att man kunde göra så här, det tycker jag visar på att du är en snäll människa. För snälla människor klarar inte av att göra det här. Fallet blir kanske hårdare, men det är en jättefin egenskap att tro gott om människor. Och jag tycker du tillfälligt ska dumpa även ***. Du ska omge dig av människor som ger energi. Om hen inte gör det så får du minimera den dosen.
Vad jag skulle ha gjort utan mina vänner och nära vet jag inte men jag kan inte nog tacka er alla! Det gäller de som jag pratar med i telefon lite nu och då och de gäller de som får dras med det dagligen. Vad jag vet att utan de där samtalen så skulle jag nog blivit knäpp på riktigt. Jag skulle till sist ha börjat tro på det, att jag på nåt sätt är skyldig, att jag ska ha orsakat detta. Men den utlösande faktorn i det här är när de trycker på den där knappen. Om det drabbar deras nära så är det ju inte jag som borde behöva stå till svars för det de gjort. Det måste ju de som startade det kunna motivera för sina nära tycker jag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar