Det var en solig och fin höstdag året kanske var 2006 för Kovo var då i alla fall ganska ung. Jag hade fått några nya får och varför jag fick för mig att jag skulle valla dem just den där dagen vet jag inte. Tror jag hade haft ut dem och vallat dem en gång tidigare men de var ju inte riktigt invallade ens. Ensam hemma måste jag ha varit också eller om någon av grabbarna var hemma så hindrade de mig i alla fall inte. Jag minns inte riktigt men jag tror att jag hade haft ut dom på åkern och jag skulle in med dem i fårhuset igen. Jag hade ju inga grindar och fåren var lite rädda för att gå upp på rampen som ledde in i fårhuset. Grejen är att direkt till höger om fårhusdörren så ligger det en 8 meter bred gata mellan dyngbassängen och stallet. Det gick ganska lugnt och städat till faktiskt i början. Men sen tryckte väl Kovo på lite snett och innan jag han tänka så hade fåren kommit in på gatan. Jag hade liksom inget intränat kommando för Kovo att släppa trycket heller och det är ganska trångt att få honom till min sida. Hinner egentligen inte fundera så mycket hur jag ska lösa situationen innan jag ser att den första tackan tar sikte mot bassängen. Hon liksom spanar ut över den som att det är ett fält. Jag hann inte mer än tänka "fan hon hoppade i" föränn det ploppade till och plopp, plopp, plopp, plopp så låg alla fem i skiten. Som lite tur i oturen så nådde de precis till så de stod med bakbenen i botten och hade just huvudet ovanför. I samma stund kommer gubbens jaktkamrat körandes in på gården. Lars är jaktnörd allt han har på sig kostar minst 5000 kr styck 😂 De har varit i skogen med Zeb och jagat. Jag möter Lars hysteriskt skrikande att han måste hjälpa mig för de drunknar. Jag har inte noterat riktigt ännu då att de faktiskt når till. Jag har någon slags koll och lägger ur mobilen. Jag försöker fånga in ett får och dra upp det över kanten men det är riktigt tungt av all päls full av dynga. I samma veva kommer även gubben hem och så arg han är sen. Han grälar på mig under hela räddningsaktionen som innebär att eftersom jag har orsakat situationen och kan simma så får jag hoppa i. Fåren har nämligen sparkat iväg sig så de är en bra bit ut från kanten nu. Jag hoppar alltså i och puttar en tacka i taget till kanten. Två män krävs för att orka lyfta upp ett litet får. De får dessutom släpa in dem en och en i fårhuset. De försöker nämligen komma loss och hoppa tillbaka till sina kompisar som guppar kvar ute i dyngan. Till sist har vi i alla fall fått upp alla fem. Jag har sedan ganska starka minnen av att Lars ber mig snurra när han spolar av mig med slangen i mjölkrummet. Det hjälper dock inte på kläderna de får slängas allihop. Lars han vädrar sina dyra jaktkläder av sämskskinn i flera veckor efter och då badade ju inte han. Var Stefan är då när vi duschar mig vet jag inte, han var nog så förbannad så han stod nog bakom stallet och räknade lugnt till tio flertalet gånger. Och visst hade han ju rätt i det att det inte var så himla smart när man satt med facit. Fast å andra sidan så kan jag ju lägga det till mina meriter också, alltså badat i dyngbassäng. Gubben har faktiskt också ramlat i där en gång fast då var det inga får inblandade. Dagen efter ska jag och mina kollegor åka tåg till Gävle. När vi står på stationen så får vi dessutom reda på att det är ersättningsbuss i stället. De är snälla och säger att jag inte luktar så mycket. Men det gör det! Det sitter fast i huden i flera dagar. Jag känner det och förmodligen alla andra också. I sviterna av det där så blev en tacka sjuk och när vi är där med veterinären och håller på så får vi se att en av tackorna har pungkulor. Jag har alltså fått en bagge med och de har gått och betat hela sommaren ihop. Vi kastrerar baggen eftersom vi har en relation och jag inte tål att äta upp honom då. Håller tummarna att han inte hunnit på dem men det har han. I mars föds det första lammet, bara hon som blir sjuk som inte får något de andra tre lammar. Fem tackor är halvåret senare: Fyra tackor, en kastrerad bagge, tre tacklamm och ett bagglamm. Två av lammen slaktar vi, ett tacklamm med krokiga ben och baggen. Baggen blir till mitt fina skinn jag har i fåtöljen nere nu. Har haft de sju andra i många år men tog bort tre i våras. Nu är det fyra gamla kvar och bland annat den kastrerade baggen. Men han är bra stel nu och går på sista versen han med. Idag var vi och satte upp grindarna igen då det inte blir någon mer dyngkörning i höst. Det känns skönt! Att grindarna är uppe alltså 😂
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar