Sitter på bryggan där allting förändrades. Det känns inte alls jobbigt att vara här trots att det var här livet rann ur dig. Det var här du satt de sista minuterna, undrar vad du tänkte. Mina skor står där dina stod den där dan, fast du hade även med en burk med tabletter och en stor flaska whisky. Du som nästan aldrig rört alkohol men du hade googlat på det stillsammaste sättet, evig sömn löser allt. Du hade definitivt bestämt dig efter sista besöket i Hudiksvall då du träffat på doktor stolpskott som ändrat medicin utan att diskutera det med dig. Du hade ändrat tillvägagångssätt också de sista veckorna, det fick nämligen inte misslyckas. Kände du dig stressad när du satt här? Tänk om vi skulle hunnit hit och försökt hindra dig. I efterhand vet vi att du sparade ditt brev på datorn 9.20 den morgonen. Vid 10 kom Stefan in från ladugården och for direkt ut och letade. Hörde du hur pappa ropade på dig. Levde du fortfarande när han hoppade i vattnet och sökte runt bryggan. Karin och jag åkte från Segersta och var där före 11, vi var där före räddningstjänsten. Hörde du när vi kom? 5 veckor har gått och ingen har ännu hört av dig till oss, vi vet ännu inte vad du dog av. Tror vi måste kontakta polisen själv för att få reda på det. Trodde du verkligen på det där du skrev att vi skulle få det bättre utan dig. Du kände dig lat, bortskämd och egoistisk. Du skrev också att du inte orkade kämpa, inte ens lite. Du såg väldigt mörkt på världen den sista tiden och jag önskar så innerligt att vi kunnat hjälpa dig. Jag skulle beskriva dig som sparsam, hjälpsam, rolig, omtänksam, noggrann och ambitiös. En god människa kort och gott och att världen behövde fler som dig istället för tvärtom. Alla saknar dig så det värker och vi har det inte alls bättre utan dig. Hoppas du har det bra var du än befinner dig. Hoppas du träffat på några gamla vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar