Så var det gjort

Så var det gjort. Minnesstunden för vår son, jag hade väl inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att det skulle ske. Vi hade en stund som snälla Håkan höll i då vi inte ville ha någon präst eller någon annan att prata. Det var bara vi allra närmaste med och alla hade möjlighet att titta på bilder som jag samlat ihop. Man kunde även gå och titta på platsen där askan ska grävas ner. Vi har i samråd med bröderna och i viss mån Olle också kommit fram till att det här var det bästa. På många sätt tyckte vi lika som honom när det kom till kritan, det är bara det där med var askan ska placeras vi har gått lite emot hans önskan. Han hade skrivit sprid askan på okänd plats och nu kommer han att ligga i askgravplats på Hanebo Kyrkogård. Den platsen var okänd för oss innan för vi visste inte att det fanns en sån och vi vill veta var han ligger. Vi vill kunna ha en plats att gå till när man känner för att gräla lite.

Efteråt gick luften precis ur både Stefan och mig och vi somnade på soffan i två timmar när vi kom hem. Tur att snälla storasyster bjöd på middag annars hade vi nog legat kvar i soffan än. Nu känner jag mig lite orolig för att folk runt omkring oss börjar tycka att det har pratats klart, att det blir tid att gå vidare. Vi är dock långt ifrån klara ännu och det har varit sjukt jobbigt i någon dag nu.