Hävdar rätten till mina texter!

Nu kommer mitt sista inlägg, detta ska enligt någon vara så fruktansvärt så att dess anhöriga blivit tvungna att ta bort det. Det är väldigt märkligt för jag har visat detta för ganska många personer nu och ingen tycker att frågan är särskilt hotfullt ställd. 

Obehagligt inlägg nr 3. Varning för känsliga läsare!!!! 
den 18 juni
Har tänkt på en grej. Grupp-tänket som fanns från början i sektorn var väl egentligen bra, då alla inte ska behöva engagera sig i allt. Samtidigt så tyckte jag att många grupper liksom krystade fram ideér. Mest för att ***** faktiskt ”jagade” på oss lite. Om man tittar på klubbens ganska avsvalnade agilityverksamhet så tänker jag att man kanske inte ska ta sig vatten över huvudet nu. Flera har ju hoppat av, kvar är väl vi som av eget val vill göra något för agilityn i klubben. Jag ser två huvudområden och det är träningar och hinderpark. Jag var inte ens med i hindergruppen då men nu känns det som om jag är i den. Just eftersom jag faktiskt har kapacitet att göra nåt där. Det började med tvätt och renovering av sandsäckar och nu fortsätter det med hindren. Jag gör det för att jag vill och jag tycker det är roligt. Däremot så kanske inte jag känner att jag vill lägga så mycket energi på flytt av hinder till Hertsjö eller träningarna då jag ju alltid tränar hemma. Kanske någon annan kan vara ansvarig där? Jag vill gärna fixa med hinderparken. Men jag blir frustrerad över att allt ska diskuteras i oändlighet, alla ska tycka och det är ju lite därför vi inte har några nya säckar på klubben än. Ingen har tagit ansvar för att köpa in. Trots att vi har fått igenom det i budgeten. När vi hade fixarträffen och vi bestämt att vi ska slänga några dåliga hinder och kom på att vi kan ju sälja dom. Då säger *****, ”ska vi inte förankra det i styrelsen och folk kommer att tycka saker om det här”. Jag fattade helt ärligt inte vad hen menade för jag tyckte det var så absurt. Men sedan ifrågasattes ju det, vilket är väldigt konstigt för om man har avsagt att man inte vill vara med så borde i alla fall jag bli väldigt glad om någon annan gjorde nåt, typ städade garaget. Alla var också inbjudna på fixarkvällen så jag vet inte vad man vill, att det skulle gå ut på remiss till samtliga medlemmar kanske? Jag är också helt säker på att det var mitt inlägg innan vår träff i mars som fick några att vilja hoppa av. Det inlägget där jag tyckte att vi borde kunna turas om. Det inlägget som fick ******* att tycka att jag hade ju rätt och frågade vad hon kunde bidra med. Vad hon kunde göra för klubben. Jag sa åt henne att försöka lura med ****** på att ha en agilitykurs. Ingen av oss i sektorn hade ju tid eller lust att ha en kurs och vi var lite skeptiska till det allihop *****************************. Men det blev ju en kurs med nio deltagare. Nio nya människor som kanske vill engagera sig för klubben och agilityn i framtiden. Och ännu viktigare 800 kr per kursavgift samt en del nya medlemsavgifter in som bara blir plus eftersom de gör det för morötter och inte tar ut arvode. Vart jag vill komma är: Det är alltid svårt att komma framåt om man ska diskutera allt i oändlighet. Jag kan bli lite frustrerad av det där för jag har tid och energi till att göra ganska mycket nu framöver. Jag har under många år fått vara en nej-sägare för jag har inte haft tid, nu har jag tid och jag vill göra saker. Jag har därför frågat styrelsen och de har gett oss i sektorn och mig som agilityns kontaktperson i styrelsen fullständigt förtroende att bestämma över klubbens hinderpark. ”Du får sälja vad du vill” De är bara glada om det börja hända något. Min fråga till er är alltså om jag skulle kunna få vara lite huvudansvarig för hinderparken. Så klart kommer jag behöva hjälp och såklart kommer vi ju att diskutera precis som förr i vår grupp. Men det jag vill slippa ifrån är att behöva känna att man ska fråga alla medlemmar om t ex vilka bommar som ska kastas eller målas. Det kan också vara skönt att ha någon att hänvisa till om det kommer frågor och funderingar. Hej Hopp vad säger ni, kan jag få det?

Jag får här ett positivt svar av majoriteten men några svarar negativt eller svarar inte alls. Jag svarar på det negativa direkt men jag börjar bli väldigt frustrerad över att det verkligen inte går att diskutera någonting här. Vi diskuterar i en stängd grupp som startades av en av de fem med tanke på att vi skulle kunna diskutera saker utan att behöva träffas hela tiden. Problemet för mig blir att ingen svarar på mina frågor, jag möts av kompakt tystnad. Samtidigt som de parallellt håller på och tar bort mig som vän på fb och så. Om jag inte visste att det var vuxna personer skulle jag nästan tro att de vill reta upp mig. "om vi hoppar av blir det jobbigt", "om vi tar bort henne som vän blir hon nog arg" "om vi ifrågasätter viket slalom som ska säljas borde hon bli arg", "Om vi ifrågasätter varför tunnlarna ska slängas blir hon kanske arg"

Karin Spännare:  ****** Du svarar inte på min fråga som är demokratiskt ställd. Jag vill anmäla mig som ansvarig för hindren alltså. Och nej inte bestämma själv som ****** skriver, ha huvudansvar. Någon behöver hålla i taktpinnen för att t ex anpassa hindren till de nya reglerna. Du säger att vi står på ruta ett och det tycker ju jag också men jag trodde att vi som är kvar nu är det för att vi vill göra något för agilityn och splittrade? Är det sektorn du menar. Det är väl fortfarande frivilligt att sitta med här. Du frågar också vilka som tar ansvar för de andra områdena, det kan man väl också anmäla sig till. ****** har ju fixat en kurs tex. Det där med att krysta fram idéer är det fler än jag som tyckt. Men vet du! Snart skiter jag i att ens bry mig om att det finns en fungerande hinderpark på klubben.
Svara · den 19 juni kl. 10:07

Får inget svar på ovanstående inlägg varken i vår grupp eller i riktiga livet, trots att jag träffar på personen i fråga på en tävling. Skriver då ytterligare en gång. Vid det här laget har jag för länge sedan kört igång med renoveringen av hindren eftersom en majoritet har gett mig okey.

Karin Spännare:  *******  Jag har tänkt mycket på ditt otrevliga svar gentemot mig. Jag vill ha svar på några frågor från dig nu. Om det inte fanns några krystade ideer varför tog då inte ni som var kvar i träningsgruppen tag i träningarna som vi ju bestämde på mötet 20/3. Utdrag ur ***** anteckningar: ”Hej! Lite vad vi kom fram till igår. Uteträningarna kommer vara på månd kl 18-20. Träningsgruppen kommer med mer info senare. Vi återkommer också när det blir dags att flytta hinderna”…. Och varför blev det inte något KM? 2 av 3 ur den gruppen var ju kvar i sektorn och man kan faktiskt hjälpa till att arrangera saker även om man inte sitter i sektorn. Dagen efter mötet skrev ****** ett inlägg där hen frågade om Bollnäs agility gruppen skulle vara öppen, i detta inlägg hoppar ****** och ****** ur sektorn. Jag fattade ingenting då, jag är kvar för jag vill att agility ska kunna erbjudas på vår klubb. ****** till och med nämnde att man kan byta klubb, vilket jag tycker att det kan de göra. För har man den här attityden att man bara har rättigheter och inga skyldigheter då tillför man faktiskt inte klubben mycket heller. Men den stora frågan är ju varför flera av er börjar bete sig som ni inte är egna individer och kan göra något längre bara för att de hoppar av. Har ni inget eget driv? Både ***** och du satt ju kvar i träningsgruppen. Jag har känt den här mentaliteten hela våren att flera bromsar. Som när ****** frågar om hur vi ska lägga upp träningarna och ****** röstar för planerade träningar men tar inte sedan på sig ett datum. Du skriver också att jag ska sluta baktala folk och så vitt jag vet är det bara jag som lyfter frågor och vill ha svar här. Är det någon som baktalar någon så inte fasiken är det jag i alla fall. Vad skriverier har lett till vet jag heller inte vad du syftar på så det kanske du kan förklara. Du frågar också mig vilken som tar hand om de andra ansvarsområdena och egentligen fanns det ju personer kvar från varje grupp fortfarande. Jag gick ganska länge och väntade på att ni i träningsgruppen skulle komma med planeringen för vårens träningar. Sedan vill jag också ha en förklaring till vad du menar med att vi är splittrade som aldrig förr och då hoppas jag verkligen du inte blandar in detta med ****************** det har då inget med sektorns arbete att göra.
 Svara · den 27 juni kl. 18:03

Eftersom jag fortfarande inte får några svar på mina frågor här i gruppen börjar jag känna mig riktigt frustrerad. Jag har ju inte direkt stöd från andra heller, jag har börjat märka av att man inte vill komma i onåd med dessa. Men när en av de fem frågar vilken slalomskena som ska säljas (vilket de snappar upp i ett av mina privata fb inlägg) då blir jag galen. Denne person har inte svarat på min fråga om att vara hinderansvarig. Om det är så att hundungdom äger ett slalom så hör väl det hemma i den tråden kan jag tycka. Här någonstans är nog första gången jag tappar humöret med dessa personer och ja det kanske spårar ur lite men jag passar liksom på att få ur mig allt eftersom jag också förstår att en av dem som hoppade av i mars sitter och läser våra inlägg.

Karin Spännare I detta inlägg försöker jag förstå varför det blivit som det blivit i den här gruppen. Du ****** skriver något väldigt konstigt svar som du inte förklarar för mig. Vill du hellre att vi ska kalla till ett möte? För jag tänker inte prata om det på t ex en tävling och det vill väl inte du heller. Dessutom har det framkommit att storsektorn med sina inofficiella regler som att man måste sitta med för att få träna på klubben som någon bestämt utan styrelsens beslut bildades på felaktiga grunder. Det sades att styrelsen hotade att låsa in hindren och det stämmer ju inte. Jag har fått en annan version från ett annat håll. Den här härvan är alltså byggd på en lögn från förra årets agilitysektor och i den vet vi ju vilka som satt. Kan hända det är därför jag är lite extra arg. Ibland får man inte bara sticka huvudet i sanden och låtsas som ingenting har hänt. Och vet du man kan erkänna att man haft fel och man måste kunna diskutera för att förstå hur man kan tänka olika.

Karin Spännare Jag tror mig veta orsaken till att ni ***** och ****** agerat som ni gjort fast det är ju bara min misstanke. Jag ifrågasätter Gud fader och hens assistent och dom hoppar av i Mars. I allt ni gjort efter det visar ni att ni stöttar dem. Men föreningsarbete handlar inte om enskilda personer, alla diskussioner jag hamnat hittills så har jag haft klubbens bästa som syfte. Jag raggar inga personliga supporters. Jag skiter i om folk gillar mig! Jag kommer förmodligen sitta i den här sektorn tills jag dör nu och i allt jag gör har jag klubbens bästa som syfte. Jag kommer ju dra åt mitt håll och påverka i den riktning jag vill. Jag kan ju t ex redan nu säga att över min döda kropp att de nya sandsäckarna eller de nymålade hindren ska till Hertsjö. Det man vill med klubben får man jobba för själv.

Karin Spännare Sedan är det verkligen konstigt att folk känner sig påhoppade. Vi diskuterar i en stängd grupp, det är väldigt vad känsliga folk har blivit. Ingen som bryr sig om hur jag mår när folk tex plockar bort mig som vän på fb för nåt som jag inte riktigt vet vad jag gjort. Eller skriver kryptiska meddelanden och stänger en hel grupp som **** gjorde i samband med ****, ingen fattade nåt. Eller när ***** ringer kl ett på natten och skriker att jag ska sluta trakassera hen på nätet efter att jag kommenterat ett inlägg hen lagt på fb. Jag har ifrågasatt sektorns bildande en gång. Sedan försökte jag släppa det men **** inlägg drar upp frågan igen i Mars och ****** sätt att svara mig där jag försöker starta om lite på nytt nu. Och ***** tystnad ang mina frågor. Hen antecknade ju på det där mötet i mars och det är ganska befogade frågor varför inte ni kunde fortsätta med det ni nu planerat att göra bara för att några hoppade av. ****** sa ju till och med på mötet att hen nog inte skulle kunna hjälpa till så mycket i vår. Hade inte ****** svarat på det där sättet hade aldrig den här diskussionen dragit igång igen. Och den berör ju bara oss egentligen övriga sektorn har jag inga problem att kommunicera med. Hoppas ni väljer att kliva av nu så det får bli någon slags arbetsro. Vi satsar framåt och jag hoppas verkligen ni är uppe på klubben och tränar. Var där i kväll och Gräsmattorna har aldrig varit finare, hindren är snart klara, ett långhopp är fixat och A-hindret lagat. Vi har en väldigt fin klubb! Hoppas också ni liksom jag kan skilja på sak och person för jag har då inga problem med att surra med er på t ex tävlingar. Tycker alltid det är trevligt att träffas de få gånger man gör det nuförtiden.

Efersom de som småungar retat upp mig hela våren så får de äntligen som de vill och jag blir arg. Jag tappar tappar kontrollen en aning och börjar ösa ur mig allt konstigt som hänt under flera år. Då får de ju inte stopp på mig, de vet inte alls hur de ska bete sig faktiskt. De beskriver det som att jag baktalar dem offentligt (fast det är fortfarande i vår stängda grupp) och hänger ut dem med namn (jag taggar dem för jag vill att de ska svara). När de märker att inte ens påringning till styrelseledamot hjälper då tar helt plötsligt en av dem kontakt med mig på messenger. Efter två månaders tystnad.....

Sedan spikar de sig själv i foten och beskriver mig som ett ohållbart problem som gör att de inte längre trivs på sin klubb. De anklagar mig för både det ena och det andra faktiskt där. De säger också till min vän i Frövi att det inte ska ha varit någon ide att svara mig för jag har ändå redan bestämt. Det ska heller inte vara någon ide att gå till styrelsen med det, för där är det visst någon annan som bestämmer allt.

Det hade varit så otroligt lätt för dessa att bara gjort ett annat val. Hoppa av sektorn, lutat sig tillbaka och se på hur jag fixat med hindren. Kunnat delta på de aktiviteter vi ordnat utan att ens känna tvånget av att behöva hjälpa till. Fy fan vad enkelt det skulle ha varit, i stället har man valt en strategi där man ger sig på mig som person. Man har under nio månader motarbetat och stött ut mig så jag varit på gränsen till att tappa förståndet. Helt utan anledning kan jag säga så här när jag ser tillbaka på det.