Amis

Amis betyder vänner på franska. På facebook kommer det upp när man har blivit vänner. En av dem som jag skulle beskriva som en av mina absolut närmaste idag blev jag vän med så sent som för ett år sedan, igår. Däremot så kände vi varann i riktiga livet en gång för otroligt länge sedan. Hon var en liten, liten flicka med en väldigt stor svart hund. Jag kommer ihåg att vi hämtade upp henne ett par gånger och hon åkte med oss på tävlingar. En gång var vi till Nynäshamn vet jag, vi var borta hela helgen och bodde i stuga. Hunden som var snäll men överallt glömmer jag aldrig, han apporterade nummerskyltar och den lilla flickan jobbade med sånt engagemang för att få med sig hunden. Hade sedan hand om kiosken på två stora tävlingar vi hade med hennes pappa. Därefter tog vi en väldigt lång paus kan man säga. Vi träffas igen då vi går samma kurs och vi börjar prata. Det visar sig att hon också att känner min andre vän. Kort och gott så börjar hon hänga på när vi ska träna. Att dessa två också har en gemensam historia, då den lilla flickans mamma ska ha varit barnvakt till min andre vän. Hur det än blir så hamnar vi i sektorn båda två och hon har efter det blivit den person som efter den andre blivit absolut viktigast för mig. Vi börjar prata jobb på en träning och det framkommer att hon är i kökssvängen. Vi saknar folk hos oss så nu jobbar vi även tillsammans. Och ju mer vi pratat ju mer märker man hur livet på något konstigt sätt gett oss varann. Eller om livet gett mig henne kanske för det känns som hon är en person som ger väldigt mycket. På en tävling i somras är hon både chaufför, kurator, psykolog och matansvarig. Då hon dessutom har med sig en matlåda åt mig. I bilen pratar vi om döden och gemensamma erfarenheter kring att må dåligt. Vår relation är svår att beskriva då det känns som jag lutar mig mot henne mestadels. Hoppas jag kan ge tillbaka någon gång. Sedan är det några moderskänslor kanske också då jag blir extremt orolig när hon är ute och kör långt på kvällen tex. Eller också är det bara rädslan att mista någon som blivit viktig för mig. Vi har också fler konstiga vägar som möts. Som när hon på väg till den där tävlingen berättar om en nära vän till henne. Det visar sig vara en flicka som brukade komma till mig och titta på Bolibompa när hon var ca 6 år. Jag hyrde ett litet hus på hennes föräldrars gård med mitt ex. Den flickan red också min lilla Welsh mountain Joppe senare. Hon är också nu förälder på vår skola så vi får ta hand om hennes barn. 

Min tredje vän är också ganska ny. Vi har haft varann nära länge men aldrig haft så mycket med varann att göra. Vi är ganska långt ifrån varann i ålder vi också men åt andra hållet. Jag märker i början av året att vi är väldigt lika. Om vi funderar över något så frågar vi och om vi tycker något är fel så säger vi ifrån. Jag får också svar på frågor jag har när jag vänder mig åt det hållet. Svar jag kanske inte får hos andra. Men det som verkligen för oss samman tror jag är att vi delar en ganska traumatisk händelse. Jag blir fortfarande rädd när jag tänker på tonen i rösten i det telefonsamtalet jag fick den morgonen. Tror vi talats vid på något sätt nästan varje dag sedan dess. Det känns otroligt konstigt om jag inte hör i från henne på några dagar. Min första vän hon har funnits med mig länge nu men att hon var så grym har det gått upp för mig på sistone. Vi delar ett Hallbygge och vi har gemensamma erfarenheter om när människor väljer att inte vara kvar i livet. Hon var mitt största stöd utanför familjen även då 2014. Hon har också väldigt stora erfarenheter om krishantering. Hon förklarar på ett sånt bra sätt att uppväxt och sådant kan förklara ett beteende men inte ursäktar det. Hon vet med sin ryggsäck att man måste vara rak och ta eget ansvar för sitt handlande. Hon är också den ende som försvarat mig öppet. Sedan har jag ju ett par till lite i periferin som jag också ringer till emellanåt när jag behöver ventilera något. Jag har också arbetskamrater som jag känner mig väldigt trygga med. Fast det är ju inte så att vi diskuterar hobbyrelaterade bekymmer särskilt ofta. Men nog finns de där om jag skulle behöva det vet jag.