Gjorde nåt dumt

På fredagen jobbade jag kort dag, vilket var perfekt för jag var verkligen helt slut. Fick hämta tillbaka min bil i alla fall vilket var väldigt skönt. Gick en ganska lång promenad och plockade massor av svamp, passade på under en längre paus från livesändningarna från VM. När väl mörkret kom kunde jag kolla på resten av loppen den dagen också. På lördagen var jag till Bollnäs och skulle gå/springa Run of Hope. Hann upp på klubben före med en logga och handla lite. Själva loppet är 5 km till förmån för barncancerfonden. De flesta var smarta och gjorde det förstnämnda alltså gick. Jag kunde ju förståss inte motstå att ge mig den på att i alla fall jogga hela vägen. Det var ett väldigt dåligt beslut och att det där med att motionera ska vara nyttigt för hälsan tror jag inte riktigt på.  Nu gick det ju inte riktigt hela vägen, dels höll jag på prata i telefon och skriva sms så det kändes säkrare att gå då. Vilket antagligen var tur så här i efterhand. Fast jag hade också problem med att det var väldigt mycket asfalt och det kände mitt knä av. Dumt av mig att ta i för mycket! Vi var några stycken som var och åt lunch på Lilla K efteråt. Just den delen av motionen var ju jättemysig i alla fall. När jag kom hem sedan så kunde jag med gott samvete ägna resten av tiden åt agility VM:s livesändning. På söndagen vaknade jag med jordens träningsvärk, på gränsen till skadad var jag. Halt alltså 😂 Skogspromenaden var en pärs inte bara pgr av regnet och de tunga gummistövlarna om jag säger så. Eftersom det bara var tråkväder så gjorde det inget att vi for till Solna för att uppvakta liten kusin som fyllt hela 11 år. Såg alla storlekarnas finaler från VM på mobilen. Någon på väg ner, någon i Frösunda och den sista på vägen hem. Det var mysigt att träffa Emil lite också där nere, fast vi åkte hemåt strax efter tre eftersom vi skulle iväg och kolla på bil åt pappa och mata djur. Upptäckte när vi passerade hagen att staketet mellan fåren och kvigorna var nedrivet så Stefan fick lov att flytta kvigor också. Bilen var bra så nu är syrran och jag ägare till en Volvo som bott i byn i hela sitt liv. Efter diverse strul med balar, blåsväder och regn så kunde man äntligen dö en stund i soffan. Fast då kom jag på att jag skulle jobba lite så det löste sig med tristessen.