Nattuggla

Ni vet hur skärrad man blir när telefonen ringer halv 4 på natten va? Det är då man blir som mest tacksam över att man fått vara biträdande morsa åt snorungen. Skämt åsido så börjar han samtalet med: hej vad gör du? jag: Ja, klockan är halv fyra va faan tror du jag gör? Snäll som jag är så hoppar jag i kläderna och rattar bilen mot Kilafors. Först håller jag på och köra över det gäng som är på väg mot Vallsänge. Hittar de två små gullungarna huttrandes en bit hitanför Sibo. Det otroligt märkliga som händer sedan är att det går några fler efter vägen. Jag har huva på mig (för att dölja min nattliga frisyr) vevar ner rutan och säger med skrovlig röst "ska ni med?" Ynglingarna som tillfrågas känner inte igen mig och ser inte heller mina andra passagerare. Mest de två pojkarna får ett väldigt lustigt utryck i sitt ansikte. De kanske tror att kärringen är ute och raggar... de ser nämligen lite småskärrade ut. Flickan i sällskapet ser i alla fall vem det är som frågar och åker med till Kilafors. Jag tycker det är något väldigt bekant över den ene grabben. Det visar sig också att det är en av Olles gamla klasskompisar. När jag sedan kom hem kunde jag liksom inte somna för jag låg och garvade över hur det måste ha sett ut från deras håll i mörkret. Jag var ju i alla fall snäll!