En liten repa på Unos felfria image

Lördagens promenad var helt underbar med mycket snö-skutt av den gode Uno. Han älskar verkligen snön och idag gick vi långa vändan. Fast ofta när vi andra går in så ska han vara kvar ute. Nästan så att han vänder på klacken när jag ropar på honom. Han är helt nöjd med att vara ute ett tag till i trädgården. Det var bara det att idag kom grannens pojk och vovve och gick förbi utanför. Uno sprang till grinden först och skällde, jag stod ju inne och såg allt i fönstret. Så sprang han till hörnet och vips var han ute. Sprang över vägen, det var ju bara tur att det inte kom nån bil. Sedan stod han liksom där och spände sig med en attityd jag aldrig sett hos honom. Har aldrig ens sett minsta tecken på det där vid någon annan hundträff. Han svarar ju inte ens upp mot Snoddas när han står och muppar sig ibland. Jag trodde Uno var världens snällaste. Den lille grannvovven var i alla fall frän för när jag fick tag i nackskinnet på Uno så passade den lille på att hugga efter honom. Ha, ha tuffing! Stängslet var jättelågt precis där, så planen kanske inte var att rymma egentligen. Nu har jag i alla fall ställt de gamla grindarna där också.