Jag har överlevt årsdagen och hoppas klara av födelsedagen i morgon. Den här dagen var i varje fall inte sämre än en del andra. Saknar honom mer än det går att beskriva gör jag varje dag. Mitt barn och vän.
Har haft fullt upp på jobbet idag men någon gång ibland har jag slängt ett öga på tiden och tänkt på den mardröm som utspelade sig den där onsdagen 4 juni 2014 för ett år sedan. Vad vi gjorde klockan 8,10, 11 och klockan 13. När klockan var 13...... Då var det över, det värsta hade hänt. Han hade på riktigt gjort det han sagt att han ville med sitt liv. Jag kan fortfarande inte förstå riktigt men jag tror jag har börjat förlåta honom. I början var jag väldigt arg ur ett rent egoistiskt perspektiv. Hur kunde han? Lämna oss! Däremot så kommer jag aldrig komma över att han fick så dålig hjälp. Men jag kan förstå hur dåligt han faktiskt mådde, hur han led och varför han såg det som en utväg. Han måste ha sett det som enda utvägen för han skulle aldrig ha velat oss illa. Det var liksom inte han för han var den snällaste och omtänksammaste person jag nånsin träffat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar