Liten smärta i mammahjärtat

När Emil postar två brev. Ett där han tackar nej till platsen på Bollnäs folkhögskola och ett där han tackar ja till Haparanda. HAPARANDA! Det är inte nästgårds precis. Jag håller hårt tummarna på en reservplats i Arvika i stället. Samtidigt förstår jag att det är dags att röra på sig. Jag är otroligt tacksam för att han blev hemma i fjol. Vet faktiskt inte hur jag skulle klarat det här året utan honom.

Mina fina ungar och jag när Emil var ny.