När jag liksom tittar upp och runt i rummet så inser jag att jag inte varit där sedan den där dagen i juni 2014. Rummet vi först gick in i då liknade det här rummet väldigt mycket. Vi var ju ganska många och jag har så otroligt diffusa minnen därifrån. Jag kommer ju med Sara i en ambulans. Stefan, Emil och en polis som jag har glömt nu vad hon hette körde ju upp i Kingcaben. Jag minns att hon kändes varm och trygg där nere vid vattnet men kan inte komma ihåg hennes namn. De har ju även hämtat Jonas på skolan. Jag fattar inte riktigt det där för när jag kommer in i rummet är de redan där. Jag minns knappt nåt vad som sägs. Jag tror att läkaren bryter men det kan vara en efterhandskonstruktion för att jag förstår verkligen inte det där de säger. Att de jobbade länge men inte fick igång honom. Jag vet att Emil sitter i stolen längst till vänster och att jag kravlar mig upp i hans knä på nåt vis. Helt omvänt konstigt, inte just nån stadig förälder att luta sig mot. När jag ligger där nu 2017 så vet jag också att näst längst ner i korridoren ligger rummet där Olle låg. Längst ner i hörnet ligger det lite större rummet där alla så småningom samlades. Det finns en dörr så man kunde gå ut där på baksidan mellan husen. Jag kommer ihåg att det var kallt. Jag kommer ihåg att jag knappt kunde se på kroppen. Jag var så arg och besviken på hur han kunde göra oss så just då. Jag kommer också ihåg att ingen sjukvårdspersonal pratade med oss innan vi åkte hem. Ingen som frågade hur vi mådde eller om vi behövde något lugnande. Stefan körde också hem, han var nog inte den säkraste på vägen då. Jag minns också det absurda i att när vi kom hem kom Anna med pizza, jag gick ut och tände eld i pannan. Sara och Stefan gick ut och mjölkade. Detta sjuka vakuum man fastnade i som skulle ta så många månader innan jag på riktigt tog mig ur. Jag var ju så förvirrad flera månader efter så jag vet inte nu i efterhand hur jag tog mig igenom det där. Nu när jag ligger där på akuten och allt det där snurrar runt i huvet så tänker jag att det kanske också var nåt som var bra att få gå igenom. Att jag ligger där och bölar en stund gör ju inget. Jag har bölat så mycket ändå sista veckan. Det är alltid jobbigt tiden innan jul. Det dyker upp mycket minnen och bilder. Träffade även en av Olles gamla lärare på luciat som jag inte träffat sedan dess. Vi pratade en stund om Olle där i kyrkan. Jultiden är också jobbig för jag kommer ihåg den sista julen som så jobbig. Han var riktigt dålig då i nov/dec -13. När jag ligger där på britsen i ett rum på akuten är det dock inte bara pgr av alla tankar jag bölar. Varje gång jag hostar bölar jag också men av smärta.
Fick vänta ganska länge på att läkaren kom och sedan fick jag vänta ganska länge på att hämta ut medicin på Apoteket som öppnade 15. Det var ingen lunginflammation i alla fall. Så inget som man kan behandla med antibiotika. Att det gör så ont när jag hostar beror snarare på skador på revben. Han skrev ut lite värre värktabletter, cortison och hostmedicin av stark sort. Jonas fick komma och hämta mig sen. Efter det var jag så sjukt trött och hungrig så jag slevade i mig yougurt och sov två timmar direkt. Tror det blev någon form av utmattning efter den där utflykten. På kvällen orkade jag faktiskt göra tacos men energin var kortvarig. För sedan orkade jag knappt äta nåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar