Länge sedan nu

Dök upp ett sånt där minne igen, när de dyker upp numer så kan jag mest bara bortse från dem. Men det var nåt med det här som gjorde att hjärnan gick igång. Jag läste kommentarerna från tre av de där och det kändes nu som om jag aldrig känt dem. Vilket också blev väldigt tydligt var hur jag är och att jag inte har ändrat mig. Jag driver med mig själv och är allmänt oseriös i vanlig ordning. Allt var sig liksom likt utom just de där UFO-na som hade kommenterat som jag inte längre känner liksom. Vie var sig lik, Uno var densamme, Tina kände jag igen och mest framstod det hurdan jag är. Samma gamla surr. Kände mig lite förvirrad och ledsen av det där inlägget. Det var ju bara från förra året men det kändes som väldigt länge sedan. Ofta när jag känner sådär över något vardagsbekymmer då brukar jag gå och lägga mig på Olles säng. Som alltid när jag snackar med honom så hamnar allt i sitt rätta perspektiv. När jag började fundera på det så stod det klart att jag kan ju bara ta ansvar för mitt sätt att välja hur jag vill leva. Att jag alla dagar ska känna att jag är den person jag vill vara och lever det liv jag trivs med. Hur det än är måste jag ju stå ut med mig själv liksom. Såna här dagar är jag glad över att jag har hans rum kvar och kan vara nära honom ändå. Saknar honom så jäkla mycket ibland, våra samtal och promenader. Salsa kom också upp och var med mig idag. När Stefan ropade vart jag tog vägen svarar jag ”bara snackade med Olle lite”