Tillbakablick

Satt och funderade på året som gått och allt bra som faktiskt hänt. Jag träffade flera nya vänner, som blev väldigt viktiga för mig. Vänner som jag har otroligt roligt med. Jag återupptog också kontakten med flera jag inte haft så nära kontakt med på ett tag. Alla viktiga runt omkring mig stod kvar och visade att de är att räkna med. Jag rensade i mitt umgänge, vilket inte riktigt var av eget val men i efterhand blev det bra. Jag lärde mig också vilka sorts personer jag arbetar bra med.

Vi slutade med mjölkkorna vilket fick mig att få minst 20 timmar mer fritid i veckan. Det är ju liksom bara vi två i hushållet också nuförtiden. Vi lever verkligen ett helt annat liv nu, med sovmorgon och allt. Vi kan ju till och med resa bort flera dagar utan att känna stressen över hur det ska gå.

Vi bytte taket på Hundhallen innan det flera månader långa regnvädret drog över oss. Vet inte hur det hade blivit om det inte hade blivit gjort innan. Inte att förglömma all blötsnö som vi skulle ha fått skotta nu i höst annars. Jag har även fått tiden till att arrangera lite kurser i Hallen, alltså ta hit instruktörer som jag vill träna för. Det är ett roligt sätt att utveckla Hallen också som nuförtiden rullar på av sig själv mest. Inte bara som en lokal man hyr utan vi har en del att erbjuda också som kurser och öppen banträning. Det är ju nästan bara brist på tid och ideer som hindrar en där. Det finns hur mycket skoj att hitta på egentligen.

När det gäller hundarna så har Vie blommat ut ordentligt, hon är både tuff och kaxig på banan numera. Salsa fyllde 8 år i maj och jag kunde flytta ner henne en klass, vilket gjorde att hon fick börja tävla igen. Hon har verkligen blommat upp, jag älskar att träna och tävla med henne. Mest diskar vi oss men när hon går felfritt i mål då är det inte många som slår henne. Uno tog äntligen sina sista pinnar i agilityettan, jag hatade verkligen mig själv där och då. Jag ville så gärna ha pinnen så jag körde inte så som jag ville. Nu känns allt bara bra inför 2018, jag har alla i 2:an och där tänker jag stanna kvar länge.

Jag började fundera på vad jag skulle göra med all min fritid och har länge tänkt på att bli tävlingsledare. Har egentligen ganska lätt för att organisera grejer och har ganska mycket erfarenhet också. Både från BK, BRS och vallhundsklubben. Domare har jag aldrig velat bli, det har liksom aldrig varit min grej. Det sista jag "halkat" in på är att jag ska gå instruktörsutbildningen. Det kom sig av att jag sökte TL utb men hittade bara en A1. Jag anmälde mig men den blev inte av och sedan var tanken väckt. Får många frågor om kurser både som klubbens webbmaster och via hundhallen. När jag inte längre kunde rekommendera den jag gjort förr till Hundhallens gäster så var beslutet enkelt. Egentligen är det ingen stor grej för mig, jag är redan lärare och har en hel hög akademiska poäng. Jag har hållit på med agility sedan -96 och haft djur ända sedan jag började krypa. Jag har ju även haft hand om vuxenutbildning under flera år då jag utbildade kommunens pedagoger i IT. Så klart kommer jag att klara av att utbilda människor i det jag ägnat så många år åt. Vet bara inte varför det inte fallit sig så förr, men jag vet att det här med tiden är en viktig del av det hela. 

Sist men inte minst gav mig 2017 insikter och lärdomar jag aldrig skulle kunna läst mig till. Det har lärt mig mycket om kommunikation men också gett mig ett "jävlar anamma" som jag knappt visste om att jag hade.